Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bar det konstiga och svåruttalade namnet
Socialismen. Det var den besynnerligaste saga hon
någonsin hört. Men den gick aldrig ur hennes tankar. Åh,
hon älskade sin mor! Ingen bättre, ingen tapprare
mor kunde finnas.
Hennes mor hade efter straffets avtjänande flyttat
till hennes far, som var torpare och brukade ett stycke
jord i skogsbygden. Han hade icke haft ro i sin själ,
så länge Vävar-Elsa, hans fästekvinna, satt inom lås
och bom. Han hade hållit på att förgås av
samvetskval, att han övergivit henne. Han hade från den
stunden varit den ömmaste make, den bäste far.
Inga beundrade sin mor. Men i vissa ögonblick
kunde hon icke förlåta henne, att hon fött sin dotter i ett
fängelse. Hon greps av ett slags ångest. Hon hörde folk
säga, att den som fötts i ett fängelse skulle dö i ett
fängelse. Ehuru modern, som med tiden födde flera
barn, dock mest av alla älskade sin äldsta dotter,
kände sig Inga alltid på något sätt skygg, skamsen, otrygg
inför och hos sin mor. Hon märkte, att modern led
och pinades av dotterns underliga svårmod. Inga
sökte ibland gottgöra sin orättvisa hållning genom
våldsamma och överdrivna ömhetsbetygelser, men
modern, som var en klok och skarpsynt människa,
genomskådade henne. Vävar-Elsa älskade sin dotter
blott än mera, men ju mer Inga älskades av sin mor,
desto hårdare led hon under sina egna oförklarliga,
orättvisa tysta förebråelser mot modern. Hon höll sig
allt mer till fadern, ehuru dennes jordbundna, tunga
väsen, hans okuvliga, ohjälpliga kärlek till
grästorvorna, kreaturen, gödselhögen, hans likgiltighet för
fjärilarna, tordyvlarna, fåglarna — hennes vänner —
icke tilltalade henne.
När Inga var fjorton år vandrade hon till Mareds
fabriker, samma fabriker, där hennes mor arbetat,
kämpat och lidit. Men hur det var, blev det bekant, att
hon var Vävar-Elsas dotter. Hon kände nålstingen i
somligas blickar, hörde skymford från andras läppar.
Visst funnos också de, som kommo och erinrade
henne om hennes mors heroiska strid. En gammal gubbe
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
