Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom och strök henne över huvudet en gång, som om
han sett ett helgon framför sig.
En vacker dag for hon till Göteborg, där hon fick
plats på en syateljé. Nu började hon andas lättare,
kände sig som den fria fågeln, tog sin mors flicknamn
för att man skulle tro, att hon var från utlandet. Hon
kunde sjunga till maskinens surr, hon glömde sin mor
och sitt ursprung. Endast mera sällan dök minnet av
detta ursprung upp ur det fördolda, dit hon förvisat
det. Hon skrev ett par gånger om året, fick brev med
hälsningar då och då hemifrån. Hon tyckte, att det lät
så egendomligt, att hennes mor alltid undertecknade
sina brev »din mor Vävar-Elsa». Modern var tydligen
stolt över det, som för Inga en gång blott erinrade om
kval och förakt. Och allt som åren gingo blev hon själv
stolt över att vara Vävar-Elsas dotter. Hon skrev hem
oftare än förr. Hon gick in i den socialdemokratiska
klubben.
Så fågelglad och yster som det sista året, efter det
hon kommit till Stockholm, hade Inga aldrig varit.
Blodet ville av glädje och lust att leva och jaga genom
ådrorna nästan spränga hjärtat. Hon gav sig i rent
överdåd ut på faror och äventyr. En dag hoppade
flickan under en utflykt till Drefviken, som familjen Gall
med några grannar hade anordnat, rakt ut i vattnet
med kjol och hatt på. Hon simmade som en fisk och
klarade sig, men hon höll ju på att skrämma livet ur
både Gall, Ann-Kristin, Tabernaklet — grannen
närmast ovan dem — och ungdomarna. Hon fick en örfil
av Gall, men hon bara skrattade och satte sig att
soltorka. När det inte gick fort nog att bli torr, nappade
hon till sig Viktors byxor, som lågo bakom en buske,
sedan han klätt av sig för att bada. Hon tog av sig
kläderna och hängde dem till tork på grenarna, samt
spankulerade omkring i pojkens benkläder. Hon fick
snart Viktor efter sig; det var ju en stor chikan, att
en flicka spatserade i hans byxor, han kunde ju bli
en visa för hela Stigberget. Viktor erövrade tillbaka
sina klenoder, ehuru icke utan strid. Den striden
gjorde emellertid Viktor till en fånge i Ingas händer.
Poj
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
