Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vid sin fars sida vandrat till alla små och stora
möten, till Liljans och Ladugårdsgärde, där
Hövdingen talat, hon hade vuxit upp med hela rörelsen och
var årsbarn med den. Hon såg i Branting den ofelbare
auktoriteten, ett slags Gud fader. Nu blossade hon upp,
vart sedan blek, hjärtat bankade. Vad menade de
egentligen? Var Hövdingen en fanflykting och de
andra gamla desslikes, som rest hela rörelsen? Skulle inte
stormfåglarna vara en partiets vilda, djärva förtrupp,
icke en skara sura kritikaster, nej sägare och
själv-ätare? Hon hyllade icke den nya andan inom
förbundet. Hon satte sitt huvud i pant för, att Hövdingen
aldrig skulle bli minister, aldrig gå till hovet, aldrig ett
ögonblick funderade på att slå sig till ro med några
små reformer. Men utom Hövdingen brydde hon sig
icke om politik.
Birger Vesterström, den ljuslockige studenten med
Adonisleende, som såg ut som en gudarnas och
kvinnornas älskling, var just hemkommen från en färd
älvdal upp och älvdal ner med de röda bilarna. Han
hade ett starkt och levande intryck av att massorna
åter vaknade och krävde handling. Han trodde visst
inte på något förräderi från de gamlas sida, Clara hade
rätt, men folket kunde inte fatta, att man inte sjöng
ut starkare och hårdare i riksdagen. De fattiga
bönderna, torparna och bruksarbetarna ville höra något
av Engelbrekts toner på Vadstena herredag, och de
önskade, att makt skulle sättas bakom ordet.
Carleman, den gamle veteranen i vita
majorsmusta-scher, storm och handskar, en av rörelsens mest
originella gestalter, en andsaristokrat och plebsföraktare,
en obotlig skeptiker, men en järnhård marxistisk
logiker, en glänsande publicist, målare och poet, författare
till alla rörelsens festprologer, en farlig och oförvägen
debattör med en polyhistors vetande, reste sig. Han
strödde peppar och salt omkring sig, det gnistrade
och sprakade, han försvarade de gamla för vad de
gjort, men icke för vad de nu gjorde, ty nu förberedde
de att överge sin ungdoms slagfält för att söka fred
med fienden. Åh, de ämnade icke förråda någon eller
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
