Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra som vidjorna i ett snår i skogen. De sjöngo
»Dubinuschka», en rallaresång från 70-talet, de ryska
studenternas omtyckta sång ända till revolutionen.
Den hade en folkvisas melodi.
Många sånger jag hört
i min fädernetrakt,
där sjöngs det om sorgen och glädjen.
Av dessa visor blott en
i minnet blev kvar.
Det är den, som sjöngs av arbetslagen.
Ack, dubinuschka ho-ha
ack, dubinuschka ho-ha
dragom och dragom och ho-ha.
Engelsmannen, den vise,
till arbetets hjälp
har kommit med många maskiner.
Men ryssen — muschik
för att arbeta lätt
han sjunger sin kära dubina.
Ack, dubinuschka ho-ha
ack, dubinuschka ho-ha
dragom och dragom och ho-ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
