Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hemlig tidningskolportör lurade polisen, vad en
arbetarhustru sagt i en handelsbutik, vad lekande
barn pratade om, små, små detaljer, obetydliga, ibland
intresselöst naiva — och plötsligt stod hela bilden
där, bilden av Ryssland, en jättelik vävnad, en
mosaikvägg i ovanliga proportioner. Bilden var där klar,
genomlyst, levande.
Solsky gick och serverade te. Kristevsky delade ut
det grova och det vita brödet, skrattande och vitsande
över koloniens fattigdom. Bubrov brummade som en
stor humla. Fru Solsky sticker in huvudet genom
köksdörren, gör ett tecken åt Solsky. Solsky tappade
brödfatet. En skräll. Vad står på? Sara Mehron
skyndar ut i köket. Jo, hennes tös hade kommit med ett
bud: två främlingar hade kommit hem, hon lämnade
en lapp. Lenin! Lenin och hans mor i Stockholm! Alla
viskade, pratade. Åh, en sådan nyhet! Kristevsky och
Alagonev, som voro bolsjeviker, jublade. Schlapnijev,
också bolsjevik, ville störta ut, fick som kvicksilver i
kroppen. Bubrov mörknade, tänkte: helvete, han ska
ha sig en salva! Grandievsky fröjdades, nu skulle han
få en värdig motståndare, halleluja. Mehron,
mensjeviken, Lenins vän och motståndare, gladde sig att få
omfamna honom. Garin att få slåss med honom. Anna
Kristevskaja att få lyss till honom, sitta vid hans
fötter.
Det dröjde inte länge, så sutto Lenin och hans
gamla mor med de andra runt skräddarbordet. Sedan
ryssarna omfamnat och kysst varandra. Lenin såg inte
vare sig märkvärdig eller betydande ut. Hogland och
Brand hade råkat honom på världskongressen i
Köpenhamn för ett par år sedan, även tidigare som
hastigast. Han hade skrivit ett par artiklar i Stormfågeln:
om revolutionärt arbete i armén och om bönderna och
socialismen. Han satte stort värde på Hogland, var
glad som en pojke över stormfågelfalangens tillkomst.
Lenin såg ut som en extralärare, ännu hellre som
en fattig korrekturläsare. Eller rättare som en
arbetare, som gick på bibliotek, en proletär biblioteksråtta.
Liten, mager, stor mun, breda kinder, för stora axlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
