Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för korta armar, för små ben, för breda skuldror. Alls
ingen manlig skönhet, ingen reslighet, ingen ståtlig
gestalt. Men hans skalle, hans panna, hans blick! Var
hade Bårdaryd förr sett denna vackra, nästan
majestätiska panna? Var hade Hogland mött dessa kloka,
övermänskligt visa ögon? Var hade Brand sett denna
besynnerliga skalle? Var hade Johannes Pansar mött
detta gåtfulla, än barnsligt goda än bittert salta,
ömsom sarkastiska, ömsom drömmande leende över den
breda, fula munnen? De letade alla bland bilderna i
sitt minne. Nej, icke där. Bland bilderna ur historiens
galleri? Ja, kanske. Cromwell! De erinrade sig de
stora diktarna: Carlyles gestalter, Hugos figurer,
Schillers huvuden. Åh, nej, kanske det inte alls var så
märkvärdigt. Kanske han blott var en agitator, en
journalist lik de andra, skarp, bister.
Hans mor såg ut som en gammal fin prästfru. God,
vänlig och enkel. Blott då hon såg på sonen, tindrade
ögat till. Åh, man kunde se, att hon älskade sin son.
Samtalet fortsatte, där det slutat, då de nya
främlingarna kommo. Nya historier, nya detaljer, nya frågor.
Efter en stund drog Lenin Schlapnijev bort i ett hörn,
ivrig, het och nyfiken. Han kunde icke vänta längre
på rapporterna. Bara frågor. Lenin var frågaren.
Sedan till Hogland. In i hörnet. Idel frågor. Den tyste
frågaren! Frågor om allt: om Stormfågeln, om
falangen, om partiet, om Branting, om arbetarnas läge, om
fackföreningarna. Han log, brett och glatt, då Hogland
berättade om falangens opposition. Han strök
Hogland över kinden som en far, som ger sin son en klapp
för ett välförhållande. Han blev livlig, rörlig, talade
med alla, men idel frågor, bara frågor. Solsky bar in
nytt te och nytt bröd. Lenin ville ha salt på det svarta
brödet. Det kom in, han öste en hel sked salt över
skivan. Han log. Han var vid gott humör. Han tog sin
mors hand, strök den. Han började diskutera med
Bubrov, med Mehron, med Grandievsky, med Garin.
Han turnerade åt höger och vänster, slogs,
replikerade, skrattade, luften ven av hans sarkasmer, repliker,
frågor. Bubrov brummade och svor. Garin docerade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
