Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
radade upp siffror, vaggade av och an. Anna
Kristevskaja skrattade, Tatjana Garin viskade ord, som
hennes man icke fick fram. Grandievsky slog näven i
bordet, sparkade omkull en stol, kallade Lenin sofist och
jesuit. Lenin satt orubblig, lugn, nästan barnsligt
munter. Hans frågor föllo över de andra som hagel, som
stora hagel, träffade motståndarna i hjärtat som
kulor ur en kulspruta.
Mitt i dispyten en sång. Ivana Gorev sjöng först
ensam, sedan föll en, sedan ännu en in, alla. Det var en
folkvisa av Nekrasov, från livegenskapstiden.
Ät du tjura,[1] Juscha,
mjölken finns ej mer.
Vart kom bort vår kossa?
Kossan ha vi ej mer.
För avel till patronen
tog de henne i band.
Svårt att leva ha vi
i vårt kära land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
