Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mer blev inte talat om den saken. Sven Brynja var
sonson till den barske korpralen Peter Brynja, som
åttiofemårig ledde hurraropen för kung Oscar, då
denne besökte staden. Sven var van att lyda. Han gick
samma dag in till den lilla tändsticksstaden, fick tag
i en förman på fabriken och tog anställning. Tjugu
kronor i veckan var lönen. Den rika
tändsticksindustrin betalade de sämsta lönerna i landet. Men Sven
tyckte, att lönen var storartad. Hemma hade han blott
haft maten, och knapp var den.
Han trivdes emellertid inte med arbetet. Den sura,
kvalmiga, giftiga luften i fabriken höll på att ta död
på honom. Han fick ständiga kräkningar, förlorade
matlusten, blev som ett benrangel och fick gulgrön hy.
— Det går över med tiden, när kroppen skaffat sig
motgifter, tröstade förmännen.
— Här dör dom som flugor, dom som kommit från
landet, sa hans kamrat.
— Det behövs flera släktled för att stå emot
gifterna, sa gumman på matstället.
Sven Brynja gick hem till föräldrarna. Han rymde
helt enkelt från fabriken. Han kunde inte uthärda.
Men efter en vecka sa far:
— Maten räcker inte. Du får ge dig till verkstan i
Skövde.
Sven vandrade landsvägen till Skövde, gick till
verkstan. Arbetsbefälet sporde efter betyg. Han sa rätt
fram som det var. Nej, tack, man behövde inte någon
arbetskraft. Han gick till vagnfabriken. Namnet? Han
sa sitt namn, tillade, att han var sonson till den
bekante korpral Brynja, som fått medalj av förre
kungen. Jo, han skulle nog få arbeta. Han skulle komma
igen nästa dag. Nästa dag svarades nej.
Han såg väl hjälplös ut, ty verkmästaren gav honom
en krona och viskade i hans öra:
— Bry dig inte om industrin. Du står på svarta
listan som opålitlig, oförnöjd och rymling.
Sven Brynja fortsatte till Örebro. Luffade
landsvägen. Bodde i ladorna. Arbetade som daglönare här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
