Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var hos bönder. Men det blev bara kondition på några
dagar i sänder. Dessemellan fick han mat i gårdarna.
I Örebro skulle de väl inte stöta bort honom.
Örebro låg ju fjärran från hans hemtrakt. Han gick till
skofabrikerna.
Åh hå, det gick som i Skövde. Man ville inte ha med
honom att göra. Det var som om han varit en
pestsmittad. Han fick underliga känslor. Men han ville
inte ge sig. Han hårdnade till. Han började se på livet
och världen med helt andra ögon än förr. Han såg
oförnuft, orättvisor, skamlösheter över allt.
Så småningom kom han till Stockholm. Här skulle
finnas arbete. Det visste han. Stockholm hade varit
som ett ljus, som drog honom till sig. Åh, att få
arbeta, arbeta. Med vad som helst. För hur litet betalt
som helst. Blott han finge arbete. Själva den giftiga
tändsticksfabriken tedde sig som ett förlorat paradis.
Ty värre än allt annat var denna fruktlösa vandring
efter vägarna, dessa bleklagda nej, vart han kom, de
själens marter, som aldrig en minut släppte honom:
han var en förlorad, en förtappad, ett vrak. Skulle han
kunna stå emot att stjäla? Han stred. Han bad till
försynen. Han svor och förbannade. Han blev fiende till
sig själv och hela världen.
Så var han då i Stockholm. Om det nu var, emedan
han såg ut som en vagabond eller det var, emedan han
uppgav sitt rätta namn, eller om man nu hade full
arbetsstyrka, han fick nej hos både Separators och
Bolinders. Nå, Stockholm är en stor stad. I morgon är
åter en ny dag. Han skulle söka upp en liten
reparationsverkstad. Det går kanske lättare att få arbete på
små än på stora verkstäder. Han var vid gott hopp,
och hans mod började växa.
Det bar honom emot att tigga. Men hellre tigga än
stjäla. Han fick ihop till en måltid på ett matlokus i
Klara. Han somnade, när han ätit. Föll ihop som en
säck. Uppasserskan tyckte synd om pojken, lät honom
sova på stolen med armarna och huvudet över bordet.
Han sov till dess det var tid att stänga.
Han befann sig åter ute på gatorna. Vandrade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
