Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— tänker han — då han hör Hövdingen tala. Vänta,
så där lätt skall det icke gå att förvandla
socialdemokrati till liberalism. Han spetsar pennan, gör
anteckningar, rustar sig. Bredvid honom sitter Ernst
Söderberg, den tyste kassören i landsorganisationen, en
arbetsmyra, en sifferträl, en stoiker. Tyst, tyst sitter
han. Talar sällan, sällan. En arbetsmyra, en sifferträl,
en stoiker.
Och där sitter vår Bernhard Pyk, dalmasen från
Grängesberg, upprorsmakaren och fordom Brinkes
vän. Han är redan på marsch uppåt: landstingsman,
riksdagsman, ledamot av partistyrelsen. Liten, klok,
energisk. Inte så röd som i forna dagar. Men han ser
betänksam ut inför Hövdingens tal. Vad skola hans
bröder gruvarbetarna säga? Ack, man kan ju så väl
lita på Hövdingen. Han är klok för dem alla och gör
aldrig fel. Men i alla fall, Bernhard ser bekymrad ut.
Han tänker på sin ungdoms upproriska dåd och
bedrifter. Skall man verkligen lämna protestanternas,
den knutna nävens politik för denna så kallade
positiva väg, som ju skall ge mycket mer på tallrikarna,
i skafferiet, men mindre för själen, den upproriska
proletärsjälen, som vill ha hela paradiset på en gång,
himmelens alla pukor och cymbaler, änglaflickor och
gyllene gator. Åh hå, Hövdingen hade nog rätt, men
vad skulle hans gubbar där hemma säga? De hade
befallt honom att på kongressen förklara krig mot
kriget, död och undergång åt militarismen. Inte en
man, inte ett öre åt mordredskapen. Pyk stötte på
Viktor Västeråsman. Men Västeråsman, rak som en
korpral, stor, ståtlig som en västmanländsk ek, satt
där gripen av Hövdingens ord. Han var en skicklig
karl, Västeråsman. Han var svenskt konservativ, lugn
som en fjällsjö, rakt på sak. Sade Hövdingen: höger!
så gick Viktor åt höger; sade han: vänster! så gick
Viktor åt vänster. Icke därför att Västeråsman var ett
mähä, tvärtom, han var karl för sin hatt. Men han
visste, att Branting alltid haft rätt, fått rätt och skulle
få rätt. Ty Branting var den klokaste i partiet.
Punktum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
