Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KFUM, omhuldat av hovet. Han sades vara en
överdådig dansör. Han var rik och till ytterlighet om sig.
Hans granne, järnvägsmannen i Napoleon III:s och
Mac Mahons mask, mannen med stentorsstämman och
generalsgestalten, fnös genom näsan, ty han tålde icke
doften av grevens parfym. Han fnös, fnös,
näsvingarna rörde sig ideligen, han tålde allt: lumpor, gödsel;
blott icke den där grevliga parfymen. Han kunde icke
med den lille hovmannen, kunde icke fördraga typen.
Hans blick skrek formligen ut: fördömde aristokrat,
ge dig i väg! Ty Napoleon Weinberg var en av
oppositionen. Då fördrog han bättre den gästrikländske
muraren, trots att denne varit metodistpastor, den där
sävlige, torrolige sandviksarbetaren som redan på
åttiotalet började predika socialismen med bibeln i ena
näven och kommunistiska manifestet i den andra. Nu
satt den vördade profeten i riksdagen som den store
tigaren, teg gjorde han även på kongressen, satt stilla,
stilla, lyssnade till varje ord, begrundade, nickade,
skakade på huvudet, insöp med andakt själva luften
i denna historiska sal, dit han var viss om, att den
svenska riksdagen en gång skulle förlägga sina
förhandlingar. Det var icke utan att den gamle muraren
hade sina sympatier för vänsterflygeln inom partiet.
Spefull betraktade honom Lukas, den sprakande,
ironiske journalisten. Han hade, Lukas, en gång varit
het av revolutionär iver, gisslat varje den minsta
tendens till moderation, kommit själve sin mästare
Thorsson att gråta inför ett folkmöte på grund av det giftiga
hån, varmed han överöste de fyra socialistiska
folkrepresentanterna. Nu ansågs han, själv väl inne i
riksdagen, ha visat egendomliga tendenser att samverka
med greven, och han tog sig vissa later gent emot
vänstern och de gamla profeterna. Han ansågs också ha ett
litet horn i sidan till den rödskäggige, myndige,
prelatensiske skolläraren från Malmö, som satt bakom
honom med tummarna i västen. Småmysande,
lyssnande till Hövdingens tal, som med en allt starkare
och bindande logik bevisade nödvändigheten för
partiet att lämna doktrinernas väg och utan att uppge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
