Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första boken
- 3. Stormfåglarna
- 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6
I tre dagar hade stormarna svept fram över
kongressen, och man stod ännu blott vid dagordningens
första punkter. Allt högre tornade sig vågorna.
På den vänstra läktaren hade de unga, hade hela
oppositionen bänkat sig ända upp mot taket. Där sutto
bland alla de andra de unga Galläpplena: Viktor, som
nu slog för Anna-Lisa, Nisse som föraktade
kvinnorna. Där satt Anna, hon som arbetade på
tobaksfabriken, och nu var smått förlovad med Ragnar Berg,
metallaren, som flyttat över till norrmalmklubben
Ferdinand Lasalle. Där var han en av de ledande
andarna, glödande, fanatisk, ruvande.
Anna var kär upp över öronen, stod och väntade på
Ragnar utanför hans fabrik varje eftermiddag, kom
sent hem om kvällarna, ibland inte förrän fram på
morgonen. Tur att pappa Gall hade haft nattarbete
och icke varit hemma, eljest hade han väl slagit
flickan sönder och samman; han tålde icke att flickorna
hans voro ute om nätterna. Ann-Kristin, modern,
hade grälat på Anna. Men hade icke skvallrat hos
fadern. Anna hade sagt, att hon varit hos en
arbetskamrat, som inte vågade ligga ensam, eftersom det
spökade i huset. Mamma Gall hade skakat på huvudet
och förbjudit dottern att vidare tjänstgöra som
spökskrämma hos kamraten. Nå, Anna hade ju alls inte
varit hos kamraten utan hos kärestan. Hon hade
suttit hos honom i det lilla vindsrummet, stort som en
kabyss, på Renstjernasgatan, där han bodde för
tillfället; han flyttade så där varannan månad. De hade läst
Leon Larssons kampsånger — hjältedikter kallade
Ragnar dem — och därefter Behs visor, som han hade
avskrivna i en notesbok. Så skulle hon då gå, men det
gick inte att få upp porten. Den hade gått i baklås.
Vad var att göra? Anna såg förlägen ut. Herre Gud,
det här var ju ett äventyr. Ragnar visste råd, han;
hon skulle få ligga i hans säng. Själv skulle han lägga
sig på golvet. Nej, det ville förstås inte Anna, ta hans
säng. Jo, det skulle hon. Han tog det högtidligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 11 23:15:57 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0134.html
