Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarligt. Så finge hon ligga riktigt, inte sitta på en
stol med kläderna på, bli ruffig och inte kunna arbeta
nästa dag. Och så vek han hop rocken till
huvudkudde åt sig och lade sig i ett hörn, med västen över
huvudet.
— God natt, lägg dej nu! Sov gott! Och snart sov
han, hon tyckte åtminstone, att han sov. Hon fick av
sig klänningen, skorna och kröp ner i Ragnars säng.
Hon skulle just till att somna, då hon hörde en råtta.
Råttor voro hennes fasa. Hon blev dödsförskräckt.
Skulle hon ropa på Ragnar, väcka honom? Hon dröjde
en stund. Åh, nu hördes det otäcka djuret igen,
alldeles intill sängen. Hon viskade: Ragnar? Han sov. Hon
viskade hans namn igen. Vad ville hon. Åh, hörde han
inte råttorna. Jo, det var väl ingenting att bry sig om,
de brukar kila kors och tvärs över golvet. Men Anna
var verkligen rädd, hon satt i sängen och våndades.
Ragnar snusade igen. Åh gud, nu sov han visst på
nytt. Hon ropade åter: Ragnar. Kunde han inte göra
något? Han skulle, om hon var rädd, komma till
henne i sängen. Ja, han skulle ha kläderna på. Så hon
skulle inte tro, att han ville vara närgången. Åh nej,
sådan var han inte den dystre, glödande Ragnar. Hon
var inte alls rädd. Han fick komma, för de otäcka
mössens skull. Men nu kunde inte Ragnar somna.
Han bara tänkte på flickan, som han hade bredvid sig.
Han hade inte tänkt sådana tankar förr. Han hade
lagt sig vid hennes fötter. Skavfötters. Åh, inte gick
det att sova, när man skulle ligga på det viset. Det
skulle gå mycket bättre, om han finge ligga bredvid.
Om han somnade genast, ja. Hon vände sig inåt
väggen, sade godnatt igen. Godnatt, sade han. Men inte
gick det att somna. Det unga blodet ville inte flyta
lugnt i ådrorna. Hon kunde inte låta bli att vända sig
om mot honom; kanske skulle han ligga bättre då och
somna. Hon vände sig om. Han kysste henne. Åh ja,
det fick han ju. Hon höll ju av honom. Ingen höll hon
så av som Ragnar. Hon kysste honom tillbaka, en
gång, många gånger. Men sen skulle han gå och lägga
sig på golvet igen. Hon skulle inte bry sig om mössen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
