Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Arbetarkongressen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terligt Hövdingen klarat flera svåra situationer. Men
gruppens politik hade varit svag i många fall. Han
erinrade om civilkommissionen och om tendenserna till
kommande regeringssamverkan med liberalerna. Han
slutade med att föreslå ett uttalande, som ehuru lent
och mjukt i formen satte en fullständig spärrhake för
en reformistisk linje. Högland hade talat med en klar,
klangfull röst, en genomträngande logisk skärpa, en
bitande ironi. Han behärskade hela registret från den
starka, skälvande vreden till den mjuka, gripande
medkänslan. Hatet, harmen och föraktet likaväl som
lusten, glädjen och segerkänslan. Där uppe på
läktaren satt den unga skaran och njöt.
— Han är, ta mig sjutton, mördande i sin bistra
kritik, sa Pansar och log.
.— Han slår med skorpioner, svarade Ernman. Nisse
Gall var sur och menade, att det var spegelfäkteri.
Han kunde inte tåla, att någoÅ fick beröm. Inga Klein
vart arg över hans surhet. Sade honom några
sanningens ord. Han teg. Den enda människa han hade
respekt för och gladde sig åt att ha på sin sida var
Inga.
Även bland de gamla sades det, att Högland var en
värdig motståndare till Hövdingen.
— Ack om de två kunde slåss sida vid sida,
menade Västgöta-Herman och lade för tjugonde gången
höger ben på vänster knä.
En rackarjäkel är han, han kommer att förstöra
partiet! muttrade Thorsson ilsket och strök sig i
skägget.
— Han förleder ungdomen, konstaterade den
tjocke muraren från Malmö.
— Ungdomen har vart trettionde år blivit förledd,
allt sedan Sokrates, replikerade den något skeptiska
bokbindarförtroendemannen, som just kom och slog
sig ner vid folktribunernas bord.
På Stockholmsbänken var jubel och gamman.
Stockholmsbänken hade i alla tider valt åt vänster. Så ock
nu. Där satt främst den blide, men stridbare Almha-
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
