Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahl och låter sig väl smaka. Han har det minsann
inte för fett hemma om dagarna: sju ungar att
försörja på fyrtio kronor i veckan. Det här är för honom
en gästabudsmåltid. Gubben Liv, som lever av sill,
potatis och svart bröd i sin norrlandsby, ser framför sig
en bild av det drömda paradisets lustgård. Fiol,
biffstek, tal som klingar som predikan, sång som ljuder
likt psalmer, sockerdricka, så mycket sås han vill,
deklamation ur Folkets visbok, rykande kaffe med
riktig grädde till. Ära vare gud! ropar hans hjärta. Liv
har innerst inne i behåll en gnista av fädernas
religion, hedning är han inte.
En hektograferad bordsvisa, författad av
klubbpoeten Behs, delas ut och på tecken av Stålis, som
omärkligt leder allt, klämmer församlingen i:
Här är vi en ungdomlig flock, fallera.
En respektabel, målmedveten skock, fallera.
I denna församling
det finns ingen gamling,
och finns dom, så ve dom — i morrn, fallera.
Här har kärnan av vårat förbund — fallera,
församlats till en liten glädjestund, fallera,
ty efter det glada
de talföras svada
oss hotar — o ve oss — i morrn fallera.
Allmänt jubel. Da capo. Ännu större jubel. Musiken
faller in.
Vid kaffet har talens rad ingen ände. Det talas för
de stjärnglänsande idealen av Ahnhagen, för
klasskampen av Högland, för republiken av Gilbod, för
proletariatet av gamle Palm. Carleman talar sirligt och
lagom sarkastiskt för moder Kata. Reser sig sedan
poeten Nerberg och framsäger en dikt, som han
skrivit på kongressläktaren efter Almhagens tal. Han
läser icke upp sin vers med någon aplomb, utan
stillsamt och nästan förläget, hostande och hackande.
Men dikten har dock en gripande verkan.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
