Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga arbetarnas. Han ville icke ha in rötägg. Han tålde
över huvud icke luffare på sina verkstäder,
brottsligheten hade redan med landsvägsdammet ätit sig in i
deras porer, förstört dem. Han beklagade, att
samhället var sådant till sin mekanism, att vagabonder och
luffare måste utfällas under produktionsprocessen
alldeles som slagg vid malmkokningen. Men däråt
kunde nu ingenting göras; man kunde kalla det
kulturens offerväsen. Ivar hade blivit upprörd. Han hade
blivit ovän med disponenten. Men flera av hans
kamrater hade hållit med disponenten. De hade förklarat,
att de icke ville arbeta kamrater med svartsjögrabbar.
Sådant var livet för många.
Ja, de skulle icke kunna leva i det nuvarande
samhället, om de icke hade den fasta, strålande tron, att
proletariatet skulle lyckas dana ett nytt. Ett som
skilde sig från det nuvarande som Dantes helvete från
Dantes paradis. Ivar hade just använt denna
jämförelse. Han hade läst Dantes gudomliga komedi. De
hade nyss köpt den boken till biblioteket i Folkets hus.
Hade hon läst den? Ja, Inga hade också läst Dante,
lånat den på arbetarbiblioteket. Hon hade läst Miltons
förlorade och återvunna paradis också. Hon hade läst
Bellamys »En återblick» och många andra böcker om
paradiset och framtidsstaten. De flesta klubbisterna
läste böcker om paradiset och framtidsstaten. Men
hon var icke alldeles säker på, att paradiset var så-,
dant, som de gamla skalderna målat det, ej heller att
framtidsstaten skulle bli sådan, som de nya skalderna
målade den.
Han mörknade.
Nej, han skulle inte tro, att hon tvivlade på
socialismen. Utan tron på den vore arbetarklassen förlorad.
Hon menade, att människan hade paradiset i sitt eget
hjärta. Paradiset, ville hon säga, var ett hjärta som
blommade, som var fyllt av längtan, sång och glädje.
Helvetet var ett förtorkat hjärta. Därför kanske
arbetarklassens paradis just bestod i att kämpa för
socialismen. Icke i den förverkligade socialismen, då man
icke mer hade något att kämpa för.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
