Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinsten åt dem som arbeta». Vad vi förkunna är:
Rätten till välstånd, välstånd åt alla.
Vännerna lyssnade, högtidliga, gripna. Vid hans
fotter satt på en pall den bleka Mirjam, och en kusk i
stövlar och blå blus vid sin ölpava lyddes tillika. Men
en murare svor över, att han blev störd i sin läsning
av Kraten, en snickare sov i ett hörn, snarkade och
spottade i sömnen, ett par flickor i »Blå salongen»
— inre rummet med servering av kakor och kaffe —
fnissade. En gammal försupen agent klippte helt
oberörd fransarna på sina byxor och lade in papper i de
trasiga skorna.
Det slog i dörrarna och ringde i telefon. Murarn
svor allt bistrare, flickorna fnittrade allt högljuddare.
Men intet av allt detta berörde bagar Danton. Han
fortsatte med blott ännu djupare bas sin bibelläsning.
Hans närmaste krets utgjordes av bokbindare
Olsson, kallad Svanesången, en man med insjunket bröst,
hålkindad och typiskt tuberkulos, febrig blick. Han
hade en gång varit en liten tjock, knubbig gosse; han
hade en liten fotografi i sin annotationsbok, där han
och hans mor sutto tillsammans. Där såg han ut som
det frodiga livet. Han brukade ibland ta upp
porträttet för att se på sin mor. Han dyrkade minnet av
henne. Detta enkla tummade fotografi var hans
dyrbaraste egendom. Om det var det hälsofarliga yrket,
svälten under arbetslöshetstiderna eller den fördömda
fukten i det portvalvsrum han bebodde, som undergrävt
hans hälsa, var inte gott att veta. Han var en
lidelsefull anarkist. Han var övertygad om, att anarkismens
ljusa, fria rike snart skulle komma till människorna.
Han trodde med ett barns oskuldsfulla optimism på
människornas ursprungliga godhet.
— Människan, den av begynnelsen goda, skall
finna vägen hem. Kommer blott penningen bort, skall
lyckan icke mer fly människan.
Så brukade han tala.
Då var hans vän Michsana, en portugisisk sjöman,
som genom en slumpens lek hamnat i Ultima Tule,
7 — Den röda himmelen
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
