Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera tveksam om människans absoluta godhet. Han
brukade svara bokbindarn:
— Mänskligheten kan indelas i två sorter: den
goda, och dit hör de fattiga, särskilt skalder och sjömän;
den onda, dit hör de rika, särskilt redare och präster.
Michsana kunde spela mandolin, sjöng Leon Larssons
sånger på sin rådbråkade svenska och var i det stora
hela en älskvärd människa. Han var svartlockig med
stora bruna, kupiga ögon. Flickorna älskade honom.
Men Michsana brydde sig icke om flickor; han levde
blott för anarkismens fria rike. Hans älskade hette
Anarchia. Så var det litteratören Borglund, en utmärkt
talare och god skribent. Han gick omkring i sliten,
fordom svart bonjour, nu grå och trådrandad, stoppad
och nödtorftigt färgad med skosvärta. Borglund skrev
med sitt blod. Han mera målade än skrev. Och som
målare var han obetingat expressionist, en
expressionism på gränsen till satanism. Sitt bildspråk hade han
hämtat ur underjordens vokabulär.
Icke må förglömmas den lille runda Johansson,
grundläggaren, jovialisk, närmast lik en välmående
småborgare, t. ex. en dansk värdshusvärd, leende och
festlig. Men han, som såg ut som en kapitalist, var
kanske den fattigaste av dem alla. Han kunde
emellertid konsten att hushålla med ettöringar. Han drack
aldrig en halva öl eller en kopp kaffe. Han åt grovt
bröd och korv år ut och år in. Han kallades också
Korvprinsen.
Anarkisterna voro delade i två riktningar: de
individuella och de kollektiva eller kommunistiska
anarkisterna. Till de individuella anarkisterna hörde
särskilt paret Ferdon: Isak Ferdon, typograf och Olga
Ferdon, hans fästmö, egentligen bärande namnet Olga
Bolgar och av estniskt ursprung. Isak Ferdon var ett
enda skälvande nervknippe. Han led av varje smärta,
som övergick andra, av varje styng i ett mänskligt
hjärta. Han hatade tyranniet så intensivt, att hans
eget hat blev honom en plåga, en förbannelse. Därför
förtärdes han av sin egen eld. Han brann i sanning
sönder i sitt inre. Varje telegram om en dömd nihilist,
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
