Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Jungfruburen och femtifemman - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot förvända åsikter och sedvänjor. Han känner en
instinktiv lust att protestera. Han har råd och tillfälle
att läsa böcker. Han gripes av historiskt dramatiska
gestalter, av nya idéer, av tidens problem. Han
reagerar mot det gamla och förlegade. Han känner
samvetskval över hur den klass han tillhör behandlat
underklassen. Han vill avtvå sin delaktighet i dessa brott.
Han vill skipa rättvisa, gottgöra oförrätter. Han har
kanske ett trotsigt lynne, ett revolutionärt patos, som
tar ut sin rätt. Han råkar i konflikt med lärare och
professorer. Han ser i dem det beståendes orättvisa
representanter och drives att reagera. Han har kanske
ett tycke för en flicka, som familjen icke gillar. Han
bryter med de sina. Han sluter sig till den kämpande
klassen, det upproriska partiet. Han blir en rebell.
Ja, den elegante skräddaren tyckte, att den elegante
bagarn resonerade som en världsvis och erfaren man
och gav honom rätt.
— Se, sa Älström, när jag ser, hur
förtroendemännens söner och döttrar bli kontorister,
banktjänste-män, jurister, ingenjörer och alldeles glömma bort sitt
ursprung, bli fullödiga borgarbrackor, så är jag
förbannat glad, att gumman min och jag kommit överens
om att inte skaffa några ättlingar till världen, så att
man åtminstone slipper den vanäran att ens barn bli
jobbare, knoddar och antisocialister.
— Uff, uff! Carleman harsklade sig. Kanske
herrarna ta något ytligt på problemet. Det bör kanske
betraktas från vetenskaplig och marxistisk synpunkt,
icke från moralisk, hm. Ur strängt logisk,
vetenskapligt marxistisk synpunkt är det alldeles i sin ordning,
att dessa söner och döttrar till våra pampar och påvar
höra samman med överklassen. Redan deras fäder
bildade en aristokrati inom arbetarklassen, äro i viss
mån en grupp inom småborgarklassen, ehuru genom
sin ekonomi och sitt yrke knutna till proletariatet. De
bilda egentligen ett övergångsled. Sönerna och
döttrarna känna sig från början som småborgare, och vuxna
ha de helt mistat kontakten med sina föräldrars klass.
De ha frisk aptit på borgarens och överklassens liv.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
