Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsam ämbetsman. Han satt i regel uppe till
klockan tolv varje kväll och läste akterna i de olika
målen. Han hade avsagt sig flera erbjudanden om
lukrativa bisysslor; kunde icke förstå, att hans kolleger
åtogo sig t. o. m. högt avlönade uppdrag i
bolagsstyrelser och industriföretag, vilket måste sätta deras
oväld på spel och stjäla deras tid. En ämbetsbroder,
som vid femtio år mottog sin nionde avlönade bisyssla
som expert hos ett sågverk i vattenrättsfrågor, där det
även gällde statens rätt och en process med staten
syntes förestå, titulerade han en gång i enrum för
mutkolv. Han spårade för övrigt omkring sig allehanda
om än maskerade korruptiva tendenser, som för
rättsäkerhetens skull vållade honom bekymmer. Men
dessa och andra sjukdomstecken inom samhällskroppen
kunde icke ett ögonblick rubba hans konservativa
samhällsuppfattning.
Hovrättsrådet var gift med Eleonora Gordon, av en
skotsk invandrad släkt. Eleonora Gordon var kusin
med den store textilkungen Gordon nere på
västkusten och hade samma häftiga lynne, samma högmodiga
väsen, samma orginella, en smula konstnärliga
läggning som denne. Hon var fyra år äldre än sin man.
Men trots sina femtio år, såg hon betydligt yngre ut
än han. Hovrättsrådinnan var känd för sitt vackra
utseende. Hon älskade teater och musik. I sina yngre
dagar hade hon varit en av premiärparketternas
skönheter. Det påstods, att hon en gång varit kär i en av
den kungliga scenens storheter och velat rymma med
honom; den berömde artisten hade emellertid icke
haft det sanna modet. Eleonora Gordon hade då
föraktfullt vänt honom ryggen och ögonblickligen sagt
ja till det frieri, dåvarande hovrättsnotarien Bergulf
framförde. Äktenskapet blev ingalunda olyckligt. Till
en början hade visserligen en del kontroverser
uppstått, men mannen hade haft en stor förmåga att
blidka sin maka och utjämna misshälligheterna. Han
tålde icke hennes inblandning i sina ämbetsgöromål;
hon hade en gång bett att få läsa hans akter. Han hade
sett på henne med en så häpen och harmsen blick, att
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
