Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon icke ens avvaktade hans svar. Hon rådde suveränt
över köket och våningen, över litteraturen och
teaterbesöken. Men han behöll plånboken och skötte
bankinsättningarna. Sitt eget arv hade hon aldrig sett,
visste icke var hon hade det placerat, om det ens
existerade mer. Hon frågade aldrig. Bjudningarna
diskuterades gemensamt, likaså de utrikes resorna, som
tämligen regelbundet återkommo. Sex veckor varje år.
Italien, Frankrike, Österrike, Spanien. Så länge
barnen voro små, bestämde hon över skolgången. Så
snart de konfirmerats avgjorde han utan vidare i dessa
ting. Sonen skulle givetvis bli jurist. De båda
döttrarna sändes i pension till Frankrike och England.
Samtliga tre barnen voro nu hemma.
Karl-Oskar, tjugutvå år, låg i Uppsala och läste på
juris kandidaten. Han var en ljus, lång, ganska
gänglig ung man, ryttare och fäktare, ovanligt yster,
häftig efter modern, en smula överlägsen i sitt
uppträdande, konservativ som fadern, litet utmanande och
aggressiv i sin konservatism, medlem av det nationella
studentförbundet. Han var till sitt sätt vinnande; hans
friska, glada humör, framför allt hans pärlande
oemotståndliga skratt och galanta väsen tog omgivningen
med storm. Han hade haft stor framgång på
gymnasist- och kårbalerna, betraktades som en flicktjusare.
Han sades vara halvt om halvt förlovad med Anna
von Roy, dotter till överste von Roy vid Göta garde.
Översten var god vän till hovrättsrådet. Själv
förnekade han skrattande, att han brydde sig särskilt om
sin väninna från kårbalerna i Uppsala. Han hade ju
dansat med så många. Att han icke var helt känslolös
inför Anna von Roy, som var en glad, vacker blondin,
var hans mor övertygad om. Hon uppmuntrade Anna,
som gärna höll till i det Bergulfska hemmet. Modern
såg med stolthet sin sons framgångar i fäktsalarna och
på balerna. Fadern gillade icke, att sonen ägnade så
mycken tid åt flärden, men å andra sidan fann han
naturligt, att ungdomen roade sig; och så länge
Karl-Oskar i alla fall — efter lärarnas utsagor — skötte
sina studier, fick det vara.
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
