Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krossa envar, som drog svärdet. Internationalen hade
en jättes krafter. Ve den, som ställde sig i dess väg.
Socialismen hade blivit massornas religion.
— Må det ikke være slik, Jeppesen?
— Slik må det være, svarade den tunge, grånade
Jeppesen.
Egede-Nissen, den lille postmästaren, omfamnade
veteranen, Magnus Nilsen, guldsmeden, kallad den
kloke, lyssnade gärna och Tranmel, ungdomens och
oppositionens ledare, hade detta gyllene, högtidliga
allvar, denna mörka entusiasm, som en gång vilade
över de kristna helgonens inspirerade ansikten. I
hörnet lutade sig den sjuke Kyrre Grepp, vars röst var
förtärd av proletariatet sjukdom.
Hade grubblet, den onda aningen slagit sin klo i
många av de svenske, levde hos de norske den
trosvissa hänryckningen, så hade danskarna en mera
realistisk och vardagsbetonad syn på tingen. Tvenne
jättar med bruna böljande skägg — Stauning och
Borg-bjerg. En liten korpulent, massiv, knuten figur —
Madsen. Några frodiga, skrattande, av lustiga
anekdoter fyllda förtroendemän för järnarbetare, snickare,
murare, skräddare. Åh, det klarar sig nog. Blott man
tar det förståndigt. Allt har en praktisk sida.
Danmark är för litet att kunna slåss. Gud ske lov, att
Danmark är så litet! Men vi är kloka. Med klokhet, med
nyktert omdöme kommer man långt. Och skulle några
börja rassla med sabeln hemma hos oss, nå nå, vi
smiter bort dem. Nå, seså, det klarar sig nog. Vi måste
ha en bajer.
Klyvaren och Brand kommo, Lian och Nielsen,
Branting och Högland, alla samlades hos danskarna
omsider. De hade ett smittande gott humör. De
kunde skämta och säga lustigheter. Det blev bättre humör
hos alla. Slutligen vek grubblet från Hövdingens
panna. Ja, han var sannerligen Nordens hövding, han
liknade en verklig rese; nu myste och log han;
skuggorna veko och solen bredde sig över det något fårade
ansiktet. Glada, mätta, tunga foro de nordiska
vikingarna in i Basel.
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
