- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / IV. Den röda himmelen /
343

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

I tre dagar hade de niohundra rådplägat. Om hur
de skulle förhindra det hotande kriget och Europas
brand. Men de hade icke blivit eniga om handlingen,
blott om ordet. När Rosa och Karl sökt förmå den
tyska delegationen att gå in för att proklamera
generalstrejk och mobiliseringsvägran som svar på en
eventuell tysk krigsförklaring, hade de tyska ledarna
svarat ett rungande nej. Ty det skulle icke gå. Inom ett
ögonblick skulle det tyska partiet vara krossat under
vagnen; man måste tänka på rörelsen, tillgripa mindre
riskabla medel; handla klokt. 1 den engelska
delegationen hade man varit ense om de yttersta medlen,
men partiet var svagt ännu; vem kunde veta vart
massorna ginge. Fransmännen litade på sin revolutionära
geist, men varför darrade tyskarna på rösten?
Ryssarna försäkrade, att ett tsarens krig betyder
revolutionen; men revolutionen måste komma i alla länder.
Italienarna talade om handlingen, dådet, om den
spontana resningen, men icke om organisationen, planen,
österrikarna ordade om den brinnande himmelen, om
den laddade atmosfären, men också om rätten för
varje parti att handla efter eget gottfinnande.
Belgarna litade på sina starka bröders goda vilja. De
nordiska vikingarna lovade: vi skola icke svika. Alla voro
ense att göra sitt yttersta, men somliga menade
därmed, att man kunde gå blott till klokhetens gräns, icke
längre. Absolut ense voro alla om att
världsproletaria-tet skulle rassla med sina bojor, höja sin hotande
hand, på väggen skriva i eld: mene tekel ufarsin.
Några tänkte: detta är bara ord. Andra tänkte: ord är
handling. Andra åter: ord förplikta, ord bära
handling i sitt fruktsamma sköte. De flesta kände sig i
dessa ögonblick beredda att gå i döden, om detta
offer krävdes.

Förhandlingarna voro slut. Resolutionen, som
förband världens arbetare till att slå ned krigets
anstor-mande grymma gud, låg färdig till antagande. I den
heliga kristna katedralen, denna underbara femskep-

343

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 30 00:31:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/4/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free