Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ungdomsklubbarnas delegation till Basel. Ty
numera tillhörde hovrättsrådet Bergulfs båda döttrar
och ende son de röda. Hovrättsrådet, som dignade
under sin arbetsbörda, hade haft föga tid att syssla med
sina barn. Och hovrättsrådinnan hade sina teatrar och
soaréer. De hade ju märkt, att Agnes hade gett
uttryck åt tidens oppositionella och radikala tankar. Nå,
hon var myndig, hon fick gå sin egen väg. Hon var en
allvarlig flicka, hon skulle snart vända. Det var
vanligt nu för tiden, att radikala tänkesätt vunno insteg
hos ungdomen i mycket goda familjer. I regel gick
den där radikalismen bort med tiden.
Att även Karola visade tendenser till radikalism
förargade hovrättsrådet. Han förehöll henne det farliga
och orätta i dylika åsikter. Han visste emellertid icke,
att hans döttrar tillhörde de socialdemokratiska
ungdomsklubbarna. Agnes hade velat omtala allt för
föräldrarna. Men Karola hade bett henne att icke göra
det; Karola skulle då bli förbjuden besöka mötena.
Att Agnes, som led under denna tvetydighet, likväl
icke öppet omtalade allt, hade sina mycket tragiska
skäl. En öppen bekännelse skulle måhända av systern
uppfattas som en av svartsjuka spunnen intrig för att
få henne bort från Gonzalovs sällskap. Ehuru Agnes
hjärta hungrade efter Gonzalov, ehuru hon led och
pinades av, att denne börjat uppvakta systern, skulle
hon aldrig kunna förråda denna.
Karl-Oskar hade Agnes icke velat ha med i
rörelsen. Hon visste egentligen icke varför. Hon trodde
ibland, att det var av något slags sentimental känsla
för föräldrarna. Det skulle ta dem för hårt, om intet
av deras barn följde deras vägar. Hon menade ibland,
att Karl-Oskar var för skeptisk och ironisk för att
taga en rörelse som arbetarrörelsen på allvar. Det var
Karola och Inga, som vunnit Karl-Oskar för de
socialistiska idéerna.
Framför allt Inga. De hade allt oftare träffats, och
hon hade på allt sätt sökt vinna honom för klubbarna.
Hon utvecklade all sin energi, entusiasm och
fyndighet. För henne blev det ett livsbehov att erövra honom.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
