Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Det heliga Basel - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom att vinna honom för socialismen skulle hon
först riktigt triumfera över hovrättsrådet och hans
fru. Då först skulle hon känna segerns sötma. Hennes
självhävdelsebegär krävde denna framgång. Skulle
hon misslyckas nu, skulle hon förlora tron på sig
själv. Hon blev som en spelare. Satte allt på ett kort.
Karl-Oskar Bergulf blev för henne provet hon måste
bestå. Kunde hon icke övertyga honom, skulle hon
icke kunna övertyga någon annan. Då kunde hon lika
gärna ge upp. Hon besattes av en allt häftigare
äregirighet. Och alltid var han den, som stod i vägen, som
hon måste besegra. Hon avundades honom hans
kunskaper och formella träning; hon läste och studerade.
Hon läste filosofiska författare, radikal skönlitteratur
och lyrik för att imponera på honom, krossa honom.
Denna fråga om självaktning, om inre prestige
identifierade hon med sin klasskänsla. Hade hon erövrat
honom för socialismen, vilken lysande upprättelse för
ej blott henne, utan för hela hennes klass, hennes
idéer! Vilken ljuvlig hämnd för den smälek hennes
klass lidit! Hon kände det ibland, som om hon satte
in sitt liv och sin lycka på den unge studenten. Ibland
då han gycklade och var ironisk, greps hon av hat mot
honom. Samtidigt avundades hon Agnes och Karola,
att Karl-Oskar var deras bror och icke hennes,
tillhörde deras klass, icke hennes. När hon äntligen fick
in honom i klubben Revolt, kände hon att hon vunnit
sin största seger.
Hon var dock icke alldeles viss om, att det i första
rummet varit hennes socialistiska övertygelseförmåga
och segerkraften i hennes idé, som övervunnit hans
betänkligheter. Han gav nämligen efter först sedan
hon sagt, att hon kanske snart skulle förlova sig. Med
vem? Han ville ovillkorligen ha reda på med vem. Åh,
hon hade bara skämtat. Nej, det trodde han inte. Hon
skulle inte bry sig om att förlova sig, bad han. Hon
hade skrattat åt honom och fått en oemotståndlig lust
till ystert raljeri, alldeles som förr i tiden. Eljest hade
hon ju blivit allvarlig nu och så helt gått upp i sitt
samhällsförbättrarvärv, sin socialistiska agitation, att
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
