Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tredjeklasskupén och såg det lappländska landskapet
sakta frigöra sig ur mörkret och sträcka famnen mot
daggryningen.
De oändliga snöfälten, där intet levande syntes till
eller rörde sig, verkade underligt storslagna,
skrämmande, gudsförgätna; dock i längden genom sin
enformighet tröttande, sövande. Men hastigt fingo de
egendomligt skiftande färger: blått, lila, grönt. Färgerna
gåvo i ett slag liv åt detta dödens land; jorden
speglade en frostklar, levande och hoppgivande
morgonhimmel. Ännu en stund och en strimma av solen glödde över
nejden som elden ur det brinnande ögat hos en
forntida ödemarksgud.
En banvaktsstuga gled förbi; äntligen en
människoboning, nästan slukad av snön. Den låg som en
flottares borttappade matskrin vid en älvstig, glömt,
förgätet, igensandat. Se, en örn, två, tre, en flock. De svarta
vingarna styrde mot det röda morgonljuset.
Ett lappläger med renhjordar skymtade borta vid
horisonten,
Tåget tjuter rätt som det är ihållande och argt. Ett
häftigt ryck kastar de få passagerarna om varandra i
den lilla kupén. Stig Bårdaryd hamnar i famnen på
en gammal gruvkäring, som instoppad i schalar
halvsovande suttit mitt emot honom. En korg och en väska
dansa ned från hyllan och dunka den socialistiske
talaren och den ur halvslummern plötsligt uppväckta,
halvt ilskna gumman i skallen.
— Va fan nu då! ropar en liten gubbe av
finsksvensk blandras med hår som en tofslärka och blott
två betar kvar i gapet. Han sticker upp ett förvånat
ansikte över bänken, där han sovit i godan ro, tills
tåget vräkte honom ner på golvet. Han kravlar sig
småsvärande upp, prövar genom att böja knäna att
han inte tagit skada och ger sig pigg och nyfiken ut
för att se vad som föranlett tåget till detta häftiga
stopp mitt på linjen.
Passagerarna i övrigt, mest skogs- och gruvarbetare
i arbetskläder, rökande sina pipor och dystra i
upp
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
