Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synen, ha skyndat till fönstren; de flesta ge sig ut ur
vagnarna.
Tåget har kört in i en renhjord. Mer än trettio
renar ligga döda eller stympade längs banvallen. Några
av djuren leva ännu, sprattla och vrida sig i smärtor.
Blodet har sprutat upp på hjulen och vagnssidorna. På
loket hänga köttslamsor som på ett slaktarbord.
Konduktören tar en yxa och en finngubbe drar upp en
lång slidkniv, varefter de bägge gå längs tåget och
befria de icke redan döda djuren från vidare kval, medan
lokpersonalen med spakar och trasselsuddar rengör
loket. Finngubben råkar med ett enda mästerstick
hjärtat varje gång han går till sitt verk.
Ur andraklassvagnen kommer en liten fet,
svartmus-kig, fryntlig herre. Han talar ett slags
tysk-dansk-svensk rotvälska. Han gestikulerar, skakar på
huvudet, ropar, frågar, är i högsta grad intresserad, ser
än sorgsen än glad ut. Ögonen spela; han har något
förväntansfullt i blicken. Han går artigt fram till
tågledaren, skakar hand, presenterar sig:
— Mitt namn vara Herrn Bierbaum aus Berlin.
Schade auf den dyr. Stackare vackre dyren! Min
freund, vem äga dessa dyren? Jack köpe dem. Den
fleisch frieren, wird sich halten. Det vara mums för
den folk i Tiskland.
Tågledaren kunde icke upplysa om, vem som ägde
de förolyckade djuren. Inte heller fanns någon slaktare
till hands, som kunde stycka dem, förklarade han.
Köttvagn hade tåget icke heller. Ingenting att göra åt saken.
— Schade, schade!
Tysken gav icke tappt. Han undrade, om man inte
kunde kasta in de felfriaste kropparna i bagagevagnen.
Han skulle betala bra. Herr Bierbaum var ytterst
energisk. Han sprang ideligen omkring bland passagerarna
och lokpersonalen, viftande med en hundrakronesedel.
— Ach Gott! De tiske soldaten hungern. Icke låte
tiske soldat dö i skyttegraben.
Plötsligen stack han sedeln i lokförarens ficka, drog
upp en bunt småsedlar, ropade åt folket:
— Helpa till! Helpa till!
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
