Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röde saten! Dra åt helvete, Brag, du har tycke för
engelsmännen, den där ruter kung, ditt sabla svin!
— Pang, ruter ess! Hit med tobaken! jublade
Salomon.
Salomon, juden, hade segrat igen. Tolv nya
cigarretter ströko ned i hans ficka.
— En sån gemen tur judar har i spel, tyckte Kranz.
— Jo, jo. Juden sken. Salomon hade börjat vinna
så pass kraftigt, att han kunde spela mecenat. Han
gick omkring och delade ut sina håvor och tilläde
beständigt :
— När du får ett kärlekspaket, så får jag en bit
socker.
Han älskade socker och choklad, men själv fick han
aldrig några kärlekspaket. Aldrig skulle hans farbror,
frimärkshandlanden Isaskar Salomon på Josefsstrasse,
komma på den idén att sända honom ett paket socker
eller choklad. För resten stod sånt inte mer att
uppbringa för pengar i Tyskland. Allt gick till armén,
sades det. Men i armén såg snart ingen menig till den
varan. Gubben Salomon visste, att bakom förlåten
jobbades det friskt med allehanda varor; dock, han
Isaskar Salomon var en hederlig köpman och ingen
gulasch. Hans brorson Franz skulle en gång få ärva hans
affär, en hel liten förmögenhet i frimärken, men
aldrig hade han haft en tanke på att sända paket till
fronten. Där stals allt; allt kom bort. Nej, pass! Isaskar
Salomon var en för klok karl till sådana dumheter.
Men i stället skrev han brev till sin brorson. Och gav
honom goda råd, pengar värda utan att kosta pengar.
Han skulle vara försiktig, listig, söka få plats bakom
fronten, göra sig ett litet sår, komma på sjukhus, vara
klok, mycket klok, icke glömma Israels Gud, som är
en stark Gud, men framför allt en listig Gud.
Nej, Franz glömde icke Israels Gud, när granatelden
var som hetast, men inom honom var det något som
reste sig emot farbroderns övriga råd. Jo, visst var han
försiktig. Och så hade han en stark
självbevarelseinstinkt. Instinktivt valde han den bästa hålan i
granatregnet. Instinktivt kastade han sig till jorden i rätta
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
