Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stavarna i en botanisk trädgård, tänk om det är
Jo-sephs kula!
— Dumheter, sade mormor, han ligger ju borta vid
Kanalen.
Leonie hade lärt sig några tyska ord, men hon höll
sig ännu för god att bruka dem. När hon nu kom till
»Hotell Jakobsen», talade hon därför franska.
— Bon jour, sade hon och neg inför vakthavande
gossen Müller, som grep efter geväret i tron, att hon
kom med bud från alarmen. Han såg högst komisk ut:
ett barn som klätt ut sig och spelade krigsbuss. Hon
måste le. Men strax blev hon allvarlig. Man kan icke
le i krig, hade pastorn sagt. Men för så längesen, det
var nog i en annan tid än vår. Hon log igen. Den lille
soldaten såg stram ut. Va befalls? Han begrep inte ett
ord franska. Hon försökte rådbråka de tyska glosorna,
tecknade med händerna. Till slut begrep han. Mormor
Nivelle hade varit ute för att hämta vatten, en
vacklande mur hade fallit och slagit sönder hennes ena
fot. Kunde inte förbandssoldaten komma? Karl
Müller sprang in till »Örnboet» där kompaniets
rödakors-avdelning var installerad och efter några minuter var
»Moris», den ene sjukvårdssoldaten, med sin
förbands-låda på väg till mormor Nivelle. Från den dagen
hälsade Leonie alltid glatt och vänligt på Karl Müller och
kom på god fot med hela »Glada Preussen».
3
Dagarna gingo. Lera, gyttja, blod.
Männen i »Hotell Jakobsen» och »örnboet» hade
sovit några timmar, sovit som dödströtta oxar efter en
plogdag, då Erbel och Salomon och strax därefter de
andra soldaterna i källaren, plötsligt väcktes av
prasslande och rasslande ljud ovanför dem, ljud som från
ramlande stenar och störtande gärdesgårdar.
— Fan och alla bövlar, nu börjas leken på nytt!
skrek Kuntze.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
