Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. S. I går dog far. Han låg som vanligt och
halvsov. Men så på en gång reste han sig i sängen, kallade
på mig och strök mig över kinden. Det var första
gången i mitt liv han strukit min kind. Han sa inte ett
ord. Sen la han sig, vände sig mot väggen och liksom
somnade. Men om en stund var han död. Nu får du
allt komma hem, Ivar, son min.
Densamma.»
Månader gingo men inget svar fick Doris Sikkas på
sitt brev. Hon hade fått ett vykort från sonen från
Newyork, just som han landstigit. Eljest hörde hon
intet. Men det hade hänt förr, att han dröjt med att
skriva.
En vårdag kom ett kort brev. Hon kunde inte fatta
innehållet. Hon gick till pastorn med det. Han tolkade
det så, att sonen tidigare i brev, som ej framkommit,
omtalat att han var ute i kriget och nu från fronten i
Frankrike sände sin mor en hälsning. Sikkasmor var
säker om att en stor sorg drabbat sonen, och att
sorgen drivit honom ut i kriget. Från den stunden hade
hon icke någon ro, men hon visade icke sin vånda. Hon
arbetade och slet, skötte gården så gott sig göra lät.
Om vintern låg hon i fähuset hos korna och getterna.
Hon blev skrumpen, brun och smutsig av jord och
boss. Hon blev alltmer lik en riktig gammal
finngumma, Pispaskäringen förr i världen till exempel. Snart
blev hon som ett stycke av den magra jorden, i vars
famn hon redan låg. Men inte ville hon dö. Först skulle
hon se sin son komma till Sikkasgården.
11
Kallad av sin far, den gamle Bårdarydarn, som
började bli svag och skröplig, befann sig Stig Bårdaryd
på resa till fädernehemmet i Halland. Han stannade
några timmar i väntan på tåget i sin ungdoms
oförgätliga stad vid havet. Det var nu många år sedan han
sist gästade den. Men hur levande lik sig låg den inte
inför honom. Som i hans ungdom flöt älven under de
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
