Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåsta över sin död för fosterlandet, för att efter hand
krympa samman, smälta ihop, bli soldatkläder på
ben-rangel. De liknade fågelskrämmor. Men asfåglarna läto
icke skrämma sig. Soldaterna kunde se, hur de började
med att hacka ut ögonen, fortsatte med ansikte och
händer, tills blott dödskallar grinade i lumporna och
gula klor höllo om gevären.
Att hålla vattnet från gravarna gick inte, men
skyddsrummen hade soldaterna bonat om, så gott sig göra
lät. De hade cementerat väggarna och timrat upp
sovplatser. Mot de stora skarorna av råttor hade de fått
råttgift. Men de döda råttorna förpestade luften i
skyddsrummen och det svors mer över giftet än över
råttorna. En dag kastade soldaterna ett brev vid ett
stycke trä över till fienden och föreslog två dagars
»vapenvila» för att få bort råttliken. Jo, det gick
»kamraterna» hinsides, med på. Efter »råttfreden» började
skjutandet igen, men någon strid blev det icke. »Glada
Preussen» hade också köpt en grammofon, det hade
varit musik och sång. Så gick tiden.
Kuntze reste hem på permission. När han kom åter,
berättade han vad han hade sett. Så som fattigt folk
hungrat och frusit där hemma den gångna vintern —
det var obegripligt. Det var ännu värre än i armén.
Potatis och oblandat svart bröd var en läckerhet, som
blott de rika kände till. Kött och ägg stodo knappast
att få för pengar. Livsmedelsköerna voro ändlösa, och
småbarnen dogo som flugor. En dov stämning
härskade. När icke freden kom ens med fjärde krigsårets
ingång, hade folk börjat förtvivla om segern. Segrar men
icke seger. Krig utan fred. Länge till skulle det icke gå
att hålla ut.
— Vi ska till Paris, log Dreipfennig.
— Om icke till Paris, så en ärofull fred, sade Börth.
Hur ska vi eljest kunna leva. Alla dessa liv förgäves!
— Om ni vill höra, så ska ni få veta något, viskade
Pankrow och tog försiktigt fram ett silkespapper med
tryck på. Detta är Zimmerwaldförbundets manifest.
— Jag vill inte höra ditt upprorsmanifest, sade Lanz.
— Jo, låt oss läsa, viskade de andra utom Börth,
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
