Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som gick ut i skyttegraven. Pankrow läste. Till och
med »Gubben Noak» lyssnade.
— Soldaterna skola förbrödra sig. Men hur?
frågade Erbel.
— Fred över generalernas huvuden, men vem
börjar? Den som börjar blir skjuten, sade Kuntze. Jag har
hustru och barn.
•— Jag kan gå över till dem på andra sidan med
bud, om ni vill, sade Krieg, tolstoyanen, och reste sig
blek om näsan men med ett fast uttryck i ansiktet.
— Tiden är icke inne än, kamrater, lugnade
Pankrow. Vi få icke förhasta oss. Vi måste vinna de andra
kompanierna.
— Desertör blir jag aldrig, förklarade Kaiser. Men
vi måste ha slut på kriget. De maktägande ha förlorat
spelet. De få väl snart erkänna det.
— Ryssen begär snart fred, sen går det bättre,
menade Lorenz Brag.
— Ja, ja, hemifrån skriver di, att freden måste
komma nu. Det har kommit en stor trötthet över dem,
inföll »Gubben Noak». Di är tröttare hemma än vi
här ute.
— Korpralen kommer! ropade Karl Müller och
ögonblickligen blev det tyst i rummet. Pankrow stoppade
flygbladet i fickan.
Jung kom med glad min.
— Snart kommer den, sade han.
— Vad kommer?
— Hindenburgs stora offensiv. Vi kommer att slå
oss fram till Kanalen och skilja fienderna åt.
— Ja, ja, bara det blir slut, muttrade »Gubben
Noak»
— Jaså, du också! röt korpralen, vände om och
gick ut.
Dreipfennig, Hag Brumm, Thunn och Sapolainen,
den finske fänriken, hade varit i Dent. De berättade,
att soldaterna spelade kort om, i vilken ordning de
skulle in till flickorna. Andra hade dragit lott med
tändstickor. Till slut hade de stått i långa köer för att
slippa in.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
