Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 8 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stannade vid lillstugudörren för att ta mot
fjärdingsmannen. Så väl jag har kaffekitteln på, tänkte
hon. Han kan behöva en kopp varmt kaffe.
— Mor, hörde hon den kommande säga.
Det klack till i bröstet. Hjärtat stod still. I nästa
ögonblick hade sonen slutit henne i sin famn.
Första dagen talade de icke så mycket med varandra.
De bara sågo på varandra. Hon satte fram det bästa
hon hade. Nästa dag berättade hon om gården, korna
och katten. Han berättade om Amerika. Om kriget
talade han inte. Hon var en gammal klok finngumma.
Hon förstod, hur det var och vad han utstått. Hon
gjorde inga frågor. När tre dagar hade gått, fick hon
svar på den enda fråga, som oroade henne, som hon
inte ställt annat än i sitt tysta hjärta.
— Nu, mor, har jag bara dig. Nu blir jag hos dig,
så länge du lever.
Äntligen hade den stora glädjen nått henne. Vad
betydde väl nu alla hennes livs sorger, olyckor och
kval. Hade de icke varit till för alt omsider hennes
glädje skulle bli så mycket större. Hon hade sin son
hos sig, och han skulle icke överge henne mer.
9
På en väldig katafalk, dragen av fyra svarta hästar,
vilade en enkel ekkista. Efter likvagnen bars en
fan-borg av sjuttio röda, florbehängda dukar. Därefter
följde ett hundra kransbärerskor. Sedan ett tåg på
tiotusen arbetare. Hornorkestrar spelade sorgemarscher.
Decemberstormen vräkte sin snö över hästar, kista,
fanor och människor.
När kistan lyfts från vagnen och placerats på
kre-matoriets trappa föll skymningen. Den nordiska
vinterkvällen kom med sitt mörker. Facklorna tändes till
att lysa över levande och döda och med sina vingar av
eld bära den avsomnade till det land, därifrån ingen
12 — Nya himlar och en ny jord
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
