Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boningen, utan att bli sedd af någon, men si att
jag sjelf med beqvämlighet kunde se och höra
invånarne. Afrikan låg utsträckt på litet halm
på marken. En gammal Negrinna höll hans
hufvud. Med ena handen tryckte ban
Edmund Westalls hand, och med den andra
]yfte han upp en safi, som hängde vid hans
hals. Hans korta, spasmodiska andedrägt gaf
tillkänna, att han sista stund nalkades."
"Edmund låg på knä framför honom; i
lians anlete strålade tron, hoppet och
kärleken, sådana, som syärmarne afmåla dem:
man hade kunnat taga honom för en invånare
af en högre verld, än vår. Då solens sista
strålar framträngde genom en öppning mellan
bräderna, så föll den snedt öfver hans
panna, lade sig öfver hans lockar och omgåfvo
dem med en liflig glans, samt bildade pm
detta vis kring hans hufvud en gloria af
ljus, för.kunnande en himlamaktens till
jorden afsände tjenare. Mitt uppmärksamma öra
upptog begärligt den döendes afbrutna ord,"
"Nej, nej, herr Edmund," sade han;
"jag hade intet lugn; jag skulle hafva Önskat,
alt få uppoffra mitt lif för ett ögonblicks
frihet. Jag ropade efter hämd, när jag tänkte
på min husfru och mina barn; och kanske
hade jag låtit de Hvitas blod strömma i
vågor, lika det haf, hvaröfver de bortfört oss,
om icke Guds röst hade inträngt i min själs
innersta, och der qväft milt raseri. När jag
z min bon utsade dessa heliga ord: "Förlåt
r ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
