Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
återkomst, då ni skall anse er lycklig att
mottaga mig på hvad vilkor som helst."
Emili hörde under en dyster tystnad,
utvecklingen af den plan, hvilken af denne
niding blifvit, uppgjord ; hennes läppar
darrade och hennes enda svar bestod uti ett nytt
rop om hjelp; men hennes röst var så svag
och otydlig, att den liknade ett qväfdt rop
af en menniska, som oroas af en plågsam
dröm.
"Nå," sade Ruben efter ett ögonblicks
väntan, "som ni ej vill taga reson, så har
ni att skylla er sjelf för följderna." Och nu
lemnade han 6tora landsvägen, och tog af åt
en trång och dyster väg, der det, i anseende
till stjernornas dunkla sken, var omöjligt att
skönja, tecken till någon mensklig varelse.
Denna väg hade likväl blifvit begagnad
under vintern, för vedkörslor till de närbelägna
byarne, och var hjelplig nog för den
omtänksamme Ruben att färdas; visserligen
långsammare, men utan all fara. Emili kastade
förtviflade blickar omkring sig; hon höjde
sina ögon till himlen, för att anropa dess
hjelp; och dess lugna klarhet tycktes
fördubbla hennes elände. —■ Hon ville
uppsända en bön titi Honom, af hvilken hon nu
endast kunde vänta bistånd; men hennes själ
var för mycket förfärad, för att kunna samla
sina tankar till ett sådant bemödande.
Efter ungefär en half mils fä»d i denna
kosa, stadnade Harringlon å nyo. Ett eld;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
