Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 39 -
sken framträngde mellan en hop träd till
höger. Emili, som kastade sina ögon åt detta
håll, blef varse en koja, genom hvars
half-öppna dörr hon märkte en mensklig varelse,
insvept i ett täcke, och utsträckt på golfvet
framför en eldbrasa. Lågan, stundom nära
att slockna, uppblossade stundom med ny
styrka, ända till det i taket anbragta hål, som
lemnade röken en utväg, och skenet fick
derigenom en omvexlande effekt på denne
mans förfärliga ansigle; lyckligtvis kunde
inbillningen ej förstora dess vederstygglighet;
och öfvertygad om det öfvergifna tillstånd,
hvaruti hon befann sig, förblef hon lika så
orörlig, som om hon varit förstenad, under
det Harrington ropade med full hals: "Holah!
Sooduch!— Doktor! Fan besitta den lata
skälmen; sofver han, eller är han drucken?"
Rubens förnyade rop väckte ändtligen en hund,
hvars hufvud hvilade på sin herres bröst.
Detta djurs skällande uppväckte slutligen
sof-varen sjelf. Han uppreste hufvudet, kastade
tillbaka sitt långa hår, som hängde ned öfver
ögonen, och såg sig om, oviss ifrån hvad
sida ljudet kom.
"Hvem är det, som vill tala med
Doktorn? Dåre, vet du icke alt jag aldrig är
tillgänglig under fullmåne!" Han insvepte sig
åter i täcket, och var på vägen att återtaga
sin förra ställning, då Harrington närmare
ådrog sig hans uppmärksamhet.
"Nå, Sooduck; här är jag, efter aftal; du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
