Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helena, krälade vid hfennes fcilter, sprang
framför henne, återkom gnällande, och satte
sig upprätt på bakfötterna, liksom för alt
bedja henne oin någoniing; han sprang sedan
åter till skogen, kom tillbaka, vifiade med
svansen, kastade sig ned vid hennes folier,
och tyckles å nyo på tusen säit vilja med
sina bedjande åtbörder röra henne till
medlidande. ^
"Han skulle icke kunna uiirycka sig
begripligare, om han till och med kunde tala,"
sade Debora; "det stackars kreaturet vill ha
oss med sig; men vi måsie jaga honom bort,
|y vi ha hvarken tid eller lust alt längre
uppehålla oss här."
"Nej visst; men...."
"Hvad menar ni, säg ?"
"Jag skulle icke vilja köra bort den
stackarn; det vore alllför hårdt;" och nu
smekade .hon hunden, som fortfor med sina
bönfallande ålbörder. "Kanske finnes här i
skogen någon, som behöfver hjelp, någon jägare,
som sårat sig af våda; sådant är icke
sällsynt." Hunden tycktes, förslå hennes ord;
han sprang ännu en gång till skogen, kom
tillbaka och började flera gånger samma
upptag. Helena begrep hans mening fullkomligt,
och sade till Debora: "Jag måste följa honom."
"Har ni förlorat vettet, som tänker att
följa en hund in i skogen vid denna liden?
Och om der äfven vore någon, hvad kunna
vi göra? Kom, kom; det är sent."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
