Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Vja visst," svarade Helena roed en
uppmuntrande rost; "vi äro två vilsefarande
damer som äro ute på äfventyr . Hvad faran
angår, fins och kan här icke finnas någon,
och dessutom gå vi icke så långt."
"Depa är också rådligast; vi ha äfven
goda skäl dertill, ty vi kommo hit på eget
bevåg, men att slippa härifrån, blir kanske
icke så lätt."
"Ingen fara!" svarade Helena leende;
"men låt oss endast gå en liten bit längre,
se der går månen upp; framför oss ligger ett
bart ställe i skogen, om vi icke märka
någonting der, skall jag gerna vända om."
Välviljans känsla hade hos Helena qväft
hennes köns naturliga försagdhet. Hennes
lifliga inbillning var i stånd att erfara en
mängd romaneska intryck, hvarom hennes
följeslagerska ej gjorde sig något begrepp. Hon
skyndade framåt, före Debora, då hunden.,
just vid utgången ur skogen, började hoppa
framför henne, upphöjde ett ömkligt tjut.,
och kastade sig ned vid ett lik. "Gode Gud!"
utropade Helena, ryggade ovilkorligt några
steg tillbaka, fattade Deboras arm, och visade
henne liket. Månan spridde endast ett svagt
sken; de urskiljde likväl att det var en karl,
men kunde icke se, om han var död eller
lefvande.
Utan att säga något, och utan ett enda
ögonblicks tvekan, skyndade Debora fram till
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
