Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tom emotstått Helenas darrande händer;
dörren öppnades och ett rop hördes, som satte
sjelfva Debora i förskräckelse. Likväl gick
hon modigt in i kojan och såg framför sig
längst borta i vrån, en ung och af
förskräckelse intagen flicka, som hade fallit på knä,
betäckte ansigtet med händerna och tycktes
göra sig beredd pà den största olycka.
"Earmhertige Gud, haf medlidande med
mig!" ropade hon i detsamma Debora
nalkades.
"Hvad fattas er, mitt barn?" sade
Debora, "här finns ingen, som vill röra ett hår
på ert hufvud."
"Var icke rädd," tillade Helena; "se på
oss; kom fram i ljuset."
Vid det milda ljudet af Helenas röst
öfvervann den unga flickan sin förskräckelse;
hon steg upp och fästade på sina räddare en
blick, hvari hoppet lyste; de nalkades alla
dörren; ljuset föjl på deras ansigten, och ett
hastigt igenkännande följde derpå.
"Helena!.... ( Emili!.....Debora!....
O min Gud!" ropade de alla på en gång.
Hoppets, frihetens och tacksamhetens
ljufva känslor gjorde ett djupare intryck på
E-milis själ, än hon kunde uthärda; hon kasta»
de sina . armar om Helenas hals och dånade
nästan vid hennes bröst. Hennes vänner
förde henne på något afstånd från kojan, för
alt befria henne från Indianens anblick, och
»ed förtroende till Helena» ömma omsorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
