Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
alla de ljufva känslor, som kunde Intaga
hennes hjerta, gåfvo snart rum at hennes oro
öfver sin fars tillstånd.
Hon knäföll vid hans säng. Det ges
känslor, som äro för heliga att beskrifvas, som
ej få oskäras genom en teckning.
Vi återkomma i stället till Carolina. Vid
inträdet i sin kammare drog hon sig tillbaka
af förskräckelse, då hon såg sin reskoffert
öppen; penningarne och pakettet voro borta.
Hon tog ut allt, som låg deri, i hopp att
finna det dyrbara pakettet; hennes
undersökningar voro fåfänga, och hon utbrast i tårar.
"Ack!" sade hon, "om den olyckliga
fråntagit mig allt annat, mina penningar,
mina juveler! — Men denna förlust gör mig
olycklig för alltid."
Medan hon så Öfverlemnade sig åt
misströstan, hörde hon någon sagta klappa på
dörren; hon öppnade och blef varse Helena.
Carolina frågade henne kärft: "Har Westall
skickat er att söka mig? — Han hade gerna
kunnat bespara sig den artigheten."
"Nej, Miss Redwood," svarade Helena
med värdighet och godhet. "Jag kommer hit
för en sak som rör mig sjelf. — Carolina,
er".... Här stadnade hon, hindrad af sin
djupa rörelse, och tillade efter ett ögonblicks
tystnad : "vår far" ....
"Ni vet då denna förskräckliga
hemlighet?" utbrast Carolina.
"Ja," sade Helena, ’"det gör jag. "För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
