Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
synen har återgifvit mig mirta rättigheter ;
men, Carolina, ni har intet att frukta af mig;
låtom oss glömma det förflutna. Vår far,
Westall och jag, äro de enda, som veta, hvar
dessa dyrbara bevis blifvit upptäckta;
hemligheten är säker ibland oss; vi äro de, som
hysa det största deltagande för er lycka. —
Återkalla ej minnet af obehagliga händelser,
och betrakta mig hädanefter utan fruktan och
misstroende."
Carolina studsade vid Helenas ädelmod
och förödmjukades djupt, åtminstone för
ögonblicket, öfver sin orättvisa. Så snart hon
kunde få fram ett svar ett svar, stammade hon:
"Det var icke mitt uppsåt att för alltid
fråntaga er dessa pappper,.... Jag tror icke en
gång alt jag längre skulle behållit dem; men
jag trodde ni ej skulle lida något vid
förlusten af en sak, som ni icke visste vissie er
äga; och jag fruktade-att så snart pappa
upptäckt alt ni var hans dotter, skulle han ej
mer länka på mig. Westall har, såsom ni
vet, länge tvekat vid valet mellan oss båda,
och ehuru han nu är mig fullkomligt
likgiltig, kunde jag kanske då önska, det vill säga,
icke vara obenägen för hans artigheter, och
jag var säker, att pappa, om han vetat denna
hemlighet, skulle snarl hafva afgjort saken
till er förmån, och att (Carl då ej mer skulle
hafl något skäl alt föredraga mig, emedan,
då edra rättigheter blifvit erkända, var er
förmögenhet lika med min; hvilket syntes mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
