- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
71

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 56. Komma (,)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

År 1096, på våren, började
det första korståget. (Men »Pà
våren 1096 började...»). Å
orgellåktaren, öfver vestra
ingången (= som är belägen
öfver vestra ingången), finnas
bilder af de tolf apostlarna, (Men
»På läktaren öfver vestra
in-gången [= den läktare, som
finnes öfver vestra ingången]
suto många åhörare»). Att Karl
XII kunde vara hård, ja rent
af grym, bevisas af många
omständigheter.

11. För att afskilja
adverbial, när meningssammanhanget
sådant kräfver (för undvikande
af missförstånd eller då
uppfattningen af innehållet
derige-nom underlättas). Komma
be-höfver sålunda ofta utsättas, när
ett adverbial är långt (består af
flere ord), särdeles om det har
sin plats mellan subjektet och
predikatet eller mellan
predika-tet och en till detta hörande
bestämning, samt när det
(såsom ofta i vers) har annan plats,
än det skulle hafva i s. k.
obunden stil. Det bör alltid
utsättas, när adverbialet tillhör två
satser, som äro åtskilda genom
komma. Ex. På afstånd
synes en vacker ö, med höga träd
på, och mellan boningshusen åkrar.
Detta arbete har X., på kort
tid och med högst ofullständiga
hjelpmedel, utfört till allas
belåtenhet. I staden hafva vi,
för alldeles oerhördt godt pris,
köpt en hel mängd vackra saker.
»Midsommarsda*n, hur präktigt
jag bekransar min hela gård.»
(Franzén). D^ldre åkte, och

ba^en sprunpo^ med sammxi mål
t sigte. Somliga skref vo, andra
Täst^flitwt^och snällt. Jfr B. 15.

12. För att afskilja
utrops-och tilltalsord från de egentliga
satsdelarna (komma fÖre och
utropstecken efter eller komma
både före och efter.) Ex. Ni,
herr doktor! är en lärd man.
Sjung, min själ, din skapares
lof! Kommen, barn! Det är,
käre vänner, nu tid att bryta
upp! Ät, min gosse! Jfr
Utropstecken (55. 3. Anm. 1).

Anm. Ack, o, ja, nej o. d.
behöfva dock ej alltid genom
komma skiljas fråu det
efterföljande ordet. Ex. Aclc{,) så
vackert! O Gud, min skapare!
Han är förtjust, ja
öfverlyck-lig. Nej aldrig! (Deremot: »Nej,
det sker icke»!)

13. . Mellan ord och
ordförbindelser, som för större
eftertrycks skull upprepas två eller
flere gånger efter hvarandra. Ex.
»Skuggan faller så tjock, så tjock»,
(Geijer). Gå sakta, sakta! Tack,
tack, tack! ropade han.

Anm. 1 sådana
ordställniii-gar som »aj aj», »ett tu tre»,
»kling klang», »piff paff puff»,
»snick snack», »tripp trapp trull»
o. d. bör icke sättas komma.

14. När eu föregående
satsdel upprepas, med samma eller
andra ord, på annat ställe i
meningen, och när betydelsen af
ett eller flere ord
sammanfattas i ett följande. Ex. »Jag
är en fattig gosse, jag, som
äter andras bröd», (èuneberg).
»Vackra rosor ska vi plocka,
du och jag». (O. F. Dahlgren).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free