Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Substantiven - 84. Nysvenska substantivs böjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 95 -
fà -or i plur. — Deremot kopior,
af kopia, krior, af kria.
Anm. 3. De maskulina
kollega ocb pascha hafva pluralerna
^ kollegtr och paschar.^
Anm. 4. Orden lusta och
stadga (Gsv. "jluste^och »stadge»)
heta i plur. lustar och stadgar.
Anm. 5. Om neutra pà -d:
hjerta, öga, öra, delta, drama,
kömma, chema, tema, se 15.
3. Ord pà -e, som icke äro
neutra (båge, gubbe, språte o.
d.), hafva i plur. -ar; men -r
hafva bonde (bönder), fiende,
fr ände, kanalje, kastanj e (1.
kastanj), konvalje, linje (linie) och
pinje (pinie) äfvensom alla pà
-ie, t. ex. aktie, injurie, mumie,
premie, radie, serie, vikarie.
4. Tvåstafviga s. k. svaga
substantiv, hvilka i singularis
vackla mellan ändelserna -e och
-a, böra i detta numerus fà -e
och behandlas som maskuliner,
om pluralen slutar pà -ar, men
få -a och behandlas som
femininer, om pluralen slutar på -or,
således: båge, droppe, lie, måne,
släde, tanke, timme, ände m. il.,
icke »båga», »droppa», »lia» o. s.
v., emedan pluraländelsen i dessa
ord alltid är-or; men låga, penna,
skada, skugga, trasa, vana, plur.
lågor, pennor, skador o. s. v.
Jfr Rydqvist, Hist. språkf. s.
25 o. f.
Anm. 1. Åtskilliga sådana
ord finnas dock, som ännu icke
hunnit verklig stadga i afseende
pà genus och ändelse. Somliga
hafva i sing. ömsom -e och -a,
t. ex. gaUe och galla, råge och
råga (»till råga på olyckan»).
andra ömsom -a och -e i sing.
samt -or och -ar i plur., t. ex.
hjema (-e), hjernor (-ar), hjessa
(-e), hjessor (-ar), kärna (-e),
kärnor (-ar), och ganska många,
som i plur. alltid hafva -ar, få
i sing., vid sidan af det
regelmässiga -e, ofta -a, särdeles i
hvardagsspråket, bl. a. droppe,
släde, tanke, Hmme, ände, som
i vissa uttryck äfven skrifvas
droppa, släda, tanka, timma^
ända (»till den ändan», för det
ändamålet). Jfr 2. Anm. 4.
Såsom olämpligt bör anses
att skrifva »bulla», »hafra» och
»humla», i st. f. bulle, hafre
och humle (jfr fem. bulla,
påfve-bref, och humla, ett slags insekt).
Anm. 2. Bätt många af
nysvenskans fem. på -a framträda
både i Gsv. och ännu i
landskapsmålen som mask. på -e, pl.
-ar. Man finner sålunda brase,
hette (hete), båge, skole, skugge,
trase, plur. brasar o. s. v.
Anm. 3. I synnerhet hos
några af 1700-talets författare
förekommer en mängd former på
-a af substantiv, som både i
fornsvenskan och nysvenskan äro
maskuliner på -e, bl. a. »båga»,
»maga», »måna», »nafla», »stega»,
»strupa», »stråla», ja t. o. m.
»fåla» och »hara».
Anm. 4. Om lusta och stadga
se 2. Anm 4.
Anm. 5. Nästa, som egentl.
är en femininform i superi.,
nyttjas i sing. substantiviskt både
som mask. och som fem.
Anm. 6. Ande (själ,
personlighet, öfvernaturligt väsende),
plur. andar, bör skiljas från anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
