Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adjektiven - 92. Latinska adjektiv- och participialändelser - 93. Italienska superlativändelsen - Räkneorden - 94. Nysvenska former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 -
h. (’US komparativus neutr.).
Ex. MajuSyBtdrre, mindre.
i. ’issimns, -a, -um
(superlativus mask., fem. och neutr.).
Ex. EæceUenttssimus o.
gene-ralVssimus (hvilka i svenskan
nyttjas substantiviskt). In
am-plfssima forma, i vidsträcktaste
form, »i de mest berömmande
ordalag». Collegium
privatissi-mum, enskild föreläsningskurs
för en eller några få åhörare.
Anm. Superlativer äro
jämväl ma’ximus (po’ntifex
ma\ri-mus, öfversteprest i det forntida
Rom), siümmus {summus
epi’sco-pus, »högste biskop»), ultimus,
»den siste:^, den som innehar
andra hedersrummet vid en
promotion, med afseende derpå att
sådana fordom gingo sist i
processionen. Femininform af
ultimus är ultima, »sista», hvilket
användes substantiviskt i bet.
»sista stafvelsen i ett ord». Jfr
Ultima T(h)ule, yttersta Norden.
Neutralformer i sing. äro
maximum och minimum (båda i
svenskan substantiviska). Flürima
är neutr. plur. af plürimus, mest,
störst till antalet {plürima vota,
de flesta rösterna).
93. Den italienska
superla-tiyftndelsen -issimo förekommer
adverbielt i bl. a. forti’ssimo,
mycket starkt (musikt.),
piant’s-simo, mycket svagt (musikt.),
och speltermen nulWssimo
(nol-IVssimo),
Räkneorden.
94, Nysvenska former.
1. Såsom taltecken nyttjas
i allmänhet de s. k. arabiska
Linder, Sv. språkets behandl.
siffrorna: i, 2, 3 o. s. v.; men
ej sällan förekomma jämväl de
romerska siffertecknen:
I, II, III, IV, V, VI, VII,
1. 2, 3, 4, 6, 7,
VIII, IX, X,XI, XII, XIII, XIV,
S, c9, 10, 11, 12, 13, 14,
XV, XVI, XVII, XVIII, XIX,
15, 16, 17, 18, 19,
XX, XXI, XXII, XXIII, XXIV,
20, 21, 22, 23, 24,
XXV, XXVI, XXVII, XXVIII,
25, 26, 27, 28,
XXIX, XXX, XL, L, LX, LXX,
29, 30, 40, 50,60, 70,
LXXX, XC, C. D, M.
80, 90, 100, 500, 1000.
Ex. LVI = 56. IC = 99.
CCCIV = 304. MLXXXVIII
= 1088. MDXII = 1512.
MDOCCLXXXVI == 1886.
2. Stafningarna tretton,
sjutton, nitton samt trettio, sjuttio
och nittio äro riktigare än
»tre-ton», »tretio» o. s. v.
3. Tjugo är en lämpligare
form än »tjugu». — Åtminstone )
i skrift böra nio, tio och tjugo
nyttjas hällre än nie, tie och tjuge.
4. De förkortade formerna
tretti, fyrti, femti, seæti, sjutti, J;/
åtti och nitti {icke »trettie>^V^
»fyrtie» o. s. v.) kunna, utom N,
i högtidlig stil, nyttjas lika väl ’
som trettio, fyratio (fyrtio),
femtio o. s. v. ^
5. Grundtalsformema hundra
och tusen äro bättre än hundrade
och tusende.
6. Bäst torde vara att skrifva
^àgge (jfr båda), <yä^^c(-handa)
och tvänne (jfr två) samt tve^
(1. tvä-), tregge^-hmåü) och trenne
(jfr tre). Se sid. 10, noten.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
