Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 111. Verba deponentia - 112. Sammansatta verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 129 -
segras). Jfr äfven Arméerna
sVogos många gånger och
Arméerna hlefvo slagna många
gånger.
2. Hos verba deponentia
förekommer stundom ett presens
participium, som får passiv
ändelse , när det är fristående,
men aktiv form, när det nyttjas
attributivt. Ex. Hinnandes sitt
löfte, skänkte han tusen kronor
till de fattiga. En åldrande
man bör icke spela ung.
I st. f. pres. partic. af nalkas
användes annalkande.
Dylika participier, särdeles
pas-sivformema, böra dock nyttjas
sparsamt. De kunna ock med
lätthet undvikas. I st. f.
»min-nandes» kan man säga
ihågkom-mande, i st. f. »all honom
vederfarande orättvisa» skrifve man
. .. skeende orättvisa, i st. f.
»hoppandes att» nyttje man t
hopp att 1. under förhoppning att.
3. »Partic. preter., i sin
söndring från supin. städse utan
-s, supplerar likväl det
depo-nentiala temat och är 1.
sjelf-skrifvet i sådana verb, der den
aktiva formen har samma
betydelse som den depon., t. ex.
af-unda, afundas, afundad; hämna,
hämnas, hämnad; 2. vanligt, der
-s kan utbytas mot pron. refl.,
t. ex. närmad, lyckad[\’\, tårad,
artad, nöjd, gift, men ej
»ängslad»; 3. mindre vanligt, der
formen på -s står ensam: man har
t. ex. vederfaren, vederfådd (ej
mycket i bruk), rädd (begagnadt
som adj.), vredgad, åldrad,
när-slägtad m. fl., men icke
»umgängen», »blygd», »styggd», »djerfd»,
Linder, Sv. språkets behandl.
»hoppad», »vistad» m. fl.» (af
umgås, blygas, styggas vid,
djerf-vas, hoppas, vistas). Se
Rydqvist, Sv. spr. 1. I. 484.
I st. f. lyckad (af lyckas)
kan man i de flesta fall nyttja
bra, god, lycklig, i st. f. trefven
(af trifvas) flitig, idog, och i
st. f. vederfaren kan man skrifva
skedd, händ eller timad. Åldrad
kan i prosa alltid ersättas med
åldrig, gammal, bedagad.
112. Sammansatta verb rätta
sig i böjningen efter det ord,
som utgör sista
sammansättningsleden. Bebygga, förebygga,
om-tillbygga, uppbygga o. s.
v. konjugeras som bygga;
af-hugga, halshugga, sönderhugga
som hugga. Några
sammansättningar afvika i detta fall från
de enkla verben, men endast till
utseendet, enär de antingen äro
bildade af sammansatta
substantiv eller utgöra efterbildningar
från andra språk. Jfr afkunna
och varkunna {-ade, -at) med
kunna {kunde, kunnat); antvarda
{-ade, -at) med varda {vardt,
vordit); befalla {-de, -t) med
falla {föll, fallit); befara {-ade,
-at), frukta, med fara {for, farit);
beskära {-de, -t) och oskära
{-ade, -at) med skära {skar,
skurit); bevara och förvara {-ade,
-at) med vara {var, varit);
bevilja {-ade, -at) med vilja {ville,
velat); förgifta {-ade, -at) med
gifta {gifte, gift); förvärfva
{-ade, -at 1. -de, -t) med värfva
{-ade, -at); hushålla {-ade, -at)
med hålla {höll, hållit); oqväda
{-ade, -at) med qväda {qvad 1.
qvädde, qvädit); tillvälla sig
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
