Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 148. Om framställningens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 228 -
otvifvelaktigt sina fördelar), »En
tjuf, som stulit en häst, som
tillhörde en resande, har blifvit
gripen» {En tjuf, som stulit en
häst från en resande, , , ,).
I prosa störes välljudet genom
slutrim och poetisk rytm. Ex.
»Presten stod vid ett bord och
talade härliga ord» (.. . talade
vackert och uppbyggligt e. n. d.).
Ȁlskad i Danmark, hatad i
Sverige, dog Margareta 1412»
{Älskad i D, och hatad i S,,
af-led M. 1412).
Anm. I uttalet undvike man
såväl otillbörlig elision af
vokaler (se 15) och utelemning af
konsonanter (se t. ex. 18. Anm.
8) som inskjutning af obehöriga
ljud (jfr 7. Anm. 3).
2. För undvikande af
missljud och enformighet egne man
uppmärksamhet särskildt åt
parti-cipialändelserna -ande och -ende
— hvilka lätt nog blifva för
många, derför att pres. particip,
i svenskan nyttjas både
substan-tiviskt, adjektiviskt, och
adverbielt — samt åt bl. a. orden af,
att, dock, för, hvilken, icke, men,
om, som, såsom och prepositionen
vid.
I fråga om
participialändel-sema kan mycket vinnas, om
man i stället för participier nyttjar
substantiv och adjektiv, t. ex.
mäktigt {stort, starkt) inflytande
1. betydande inflytelse, i st. f.
»betydande inflytande»; stötande
{obehagligt) sätt, i st. f. »stötande
beteende»; ryktets utbredning var
i tilltagande, i st. f. ». . .
utbredande var i tilltagande». På
samma sätt sträfvart] f. »sträf-
vande», transport, t.
»transporterande», hållning o. d., f.
»beteende», betydlig, f. »betydande»,
o. s. v. Jfr 136. 1.
Af kan ofta med fördel
utbytas mot bland. Ex. Bland
utmärkta svenska män. intager
D. ett af de främsta rummen.
Jfr 131. 3.
Infinitivmärket att kan, om
välljudet så kräfver (t. ex. då
supinändelsen -at föregår),
utelemnas, när infinitiven är objekt.
Man skrifve: Han har börjat
arbeta 1. Han har börjat sitt
arbete {sin verksamhet) e. d.
{icke ». . . börjat att arbeta»);
De hafva önskat se oss {icke
». . . önskat att . ..»). —
Konjunktionen att kan i nödfall
ersättas med det (se 132. 10).
Dock kan utbytas med likväl,
ändå. I st. f. »Och dock är
han icke lycklig» kan man skrifva:
Men ändå är han ej lycklig.
Ett för kan ofta undvikas
genom val af annat uttryck. I st. f.
»Han förklarades för senator för
lifstiden» kan man säga: Han
utnämndes {utsågs, valdes,
korades) till . . .
Hvilken kan ofta utelemnas
eller ersättas med som (se 100.2).
I st. f. icke skrifve man, när
välljudet så fordrar, ej, inte,
ingalunda, t. ex. ej mycket, t. »icke
mycket», likväl ej, f. »dock icke».
I omvexling med men nyttje
man dock eller emellertid, t. ex.
menniskan är dock, t. »men
-menniskan är».
Konj. om kan utbytas mot i
fall och såvida samt frågeordet
om mot huruvida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
