Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus Hollertz
om det blivit byggt i år. Vi stodo på de yttersta tinnarna
av det hörn, som vetter inåt landet. Djupt under våra
fötter utbredde sig en oöverskådlig slätt, den s. k. alvaren,
kal och utan en enda buske, så långt ögat kunde nå. Solen
var i sin nedgång och allt var tyst och stilla. Var voro nu
de tusende händer, som uppfört dessa väldiga gråstens-
och tegelmurar? Var voro de ryttarskaror, som bullrat på
slätten nedanför våra fötter? Borta, försvunna i
århundradenas intet! Men trotsande sekler stå dessa murar ännu
kvar, plundrade på alla prydnader och gapande med sina
tomma fönstervalv, lika de mörka ögonen på en
dödskalle.
Långt bort på den tysta slätten sågo vi fredliga
fårskockar beta och mittibland dem stod deras väktare,
ensam, stilla och upprätt, lik en bildstod i en öken. På andra
sidan, därifrån vi kommit, låg havet, och vid dess strand
syntes de små husen i staden Borgholm, till större delen
skymda av den lövskog, som uppvuxit på sluttningarna
av slottets nedrasade grushögar. Vi märkte, att vår slup
gjorde signaler åt oss med flaggan. Vi hade bland dessa
oförgätliga minnen dröjt oss för länge kvar och måste nu
skynda oss tillbaka genom labyrinterna. Vi nedkommo på
de gräsbevuxna höjderna av forna vallar, sprungo utför
dem, hasade oss utför deras avbrutna sluttningar och
sprungo för ginvägens skull över några betesmarker, som
ledde till den s. k. Kungsgården, ett länderi med stora
ladugårdshus och bland lövverk skymda åbyggnader. Vi
skyndade ned genom dess halvt förfallna trädgårdar, be-
[316]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
