Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa genom Pålen - Warsau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Warsau. 249
teknade med en liten swants, samt et snedt
teknadt l. Den förstnämde uttalas såsom: on,
den andre såsom: en, och den sistnämnde
såsom: öll.
Så snart Pålackarne uttrycka sig uti
dagligt tal, så långsamt och stympadt låta de
höra sig, säsom Talare. I denna egenskap
tyckas de förlora all wärma. Jag wil
anföra hwad jag anmärkt under Riksdagen.
Konungen, som är känd för den största nu
lefwande Pålska Talare, höll sina Tal,
sittande på sin Ländstol. Han utsträckte ömsom
sin högra och wänstra hand, dem han,
med uphöjd tumme och de öfrige fyra
fingrar hoptryckte, än öpnade, än tilslöt,
liksom hade han welat, hos hwar och en, med
eftertyck inprägla sitt Tal. Hans röst
hwarken höjdes eller fäldes. Hans perioder
börjades och slutades med samma ljud. Han
gjorde et uppehåll wid hwart och et Comma,
och ofta hwilade han wid hwart och et ord.
På sådant sått kunde man icke wänta hwad
man kallar strömmande wältalighet.
Förmodeligen har han antagit detta uttal, at
skona sitt bröst och blifwa desto tydeligare.
De öfrige Riksdagsfullmägtige följde
samma eftersyn. Försten Casimir Sapieha, som
kallas Pålens Cicero, talade med mera
lätthet, men äfwen så stympadt, entonigt och
med samma torra åtbörder. Såsom endast
Konungen hade rätt at sittande tala, så stod
25 För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
