Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjette kapitlet
- Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när den gamle Jahn sköt honom längre fram, så
att han kunde se bättre, skrek han: »Herr Jahn! — Farbror
Jahn! Hvad säger Jockum Klähn om det här måntro?»
Men Jockum Klähn sade i detta ögonblick ingenting,
han satt vid fönstret i tredje klassen, och när Adriatiska
hafvet kom fram, kastade han en flyktig blick på detsamma
och sade för sig själf: »Vatten, känner redan till det! — Jag
är ju en sjövan karl, och när det kommer någonting
nytt, så lär jag mig det, alltihop.»
Och när de om aftonen togo in på Svarta Örnen
allesamman, och han fick ögonen på Paul, sade han: »Paul,
ofvan jord är det ingen konst; men under jorden, försök
på det bara!»
*
SJUNDE KAPITLET.
Fru Jeannette och Ludvig Napoleon. — Fru Jeannette studerar en fråga
och rufvar på en öfverraskning. — Helena går ut och träffar på
gatan en trubbnäsig beskyddare. — Baron von Unkenstein
uppträder, men till en början endast bakifrån. — Helena och Paul falla
i sjön och äro en stund drunknade. — Jahn och Jockum fiska upp
dem, och Paul uppför sig fräckt mot sin vän. — Hvarför herr
Nemlich springer omkring bland bergen och herr Groterjahn med
halfrakadt skägg på gatorna, och hvarför han för första gången utbrister
i öppet uppror mot sin hustru. — Han vill skära halsen af sig. — Fru
Groterjahn kommer fram med sin öfverraskning, men den
lyckas endast till hälften. — Herr Nemlich i nöd. — Två slå på
säcken, men mena åsnan.
Fru Jeannette Groterjahn var af naturen bestämd till
något stort, hon hade kommit med segerhufva till världen.
Redan i hennes första barnaår hade alla människor med
farbror Bors i spetsen förutspått, att hon icke skulle lefva
länge, därtill var hon alltför klok och förståndig, och om
än spådomen icke slagit in, så var likväl orsaken hvarför
hon icke skulle lefva länge riktig, ty hon var verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/reskonst/0100.html
