Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket klok, hade ifrån ungdomen en stor lust att härska
och styra och började i detta afseende med sin far och mor,
i det hon först öfvade sig på dem för att senare kunna
föra ett kraftigt regemente.
Hon var mycket lik Ludvig Napoleon; hon hade en
märkvärdigt stark fantasi, men af det blåa töcken, som
stundom höjde sig inom henne, kristalliserade sig till sist
en ordentlig fråga, och dessa frågor studerade hon därefter
med all flit; hon hade likaväl som den franske kejsaren
sin orientaliska och sin mexikanska fråga, äfven sin tyska
och luxemburgska fråga, och råkade därmed liksom han
äfven stundom i nässlorna; men det skadade ej, hon var
nu en gång, liksom han, en vän af öfverraskningar, och
denna préstige ville hon med all makt upprätthålla. Hennes
Anton var så till sägandes hennes andra kammare, som af
de af henne studerade frågorna endast fick veta, hvad hon
behagade meddela. Först hade denna kammare haft rätt att
tillställa henne beskedliga adresser, men denna rätt hade
med rätta indragits till tids besparande; kammaren hade
endast fått behålla rätten att hjälpa sig till rätta med
begränsade interpellationer, det vill säga, hon hade klippt den
ena vingen af Anton, som om han vore en gammal tupp,
hvilken ej åstadkom något annat än olyckor, och när han
nu ville flyga upp på de »autentiska förhållandenas» pinne,
så fick han svindel uppe i luften och föll till sist åter ned
på sin gödselhög.
Hon hade äfven i likhet med Ludvig Napoleon sin
världsutställning för konst och konstflit och näringar, hvilken
hon förde med sig i sjutton kistor, koffertar och askar, för
att dymedelst kunna i »särskilda afdelningar» träda fram
inför människor.
Denna afton hade fru Jeannette hängt en afdelning af
sin världsutställning dels på stolen vid sin säng, dels på en
krok, hade lagt utställningsbyggnaden till ro, blåst ut ljusen
i densamma, omsorgsfullt inhöljt det hela i täcket, och det
tycktes nu, som att den heliga grafven vore i godt förvar;
men det tycktes bara så, ty någon ljuf ro fanns där icke,
alla slags andar och spöken drefvo sitt spel i hennes fantasis
blåa töcken, hon funderade på nya frågor och öfverraskningar
för sina underordnade.
Först var det endast töckniga, poetiska fantasier, som
stego upp inom henne, och hon utkläckte ur det blå töcknet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
